grishult

När vädret är som sämst, det blåser och regnar om vartannan. När mörkret sänker sig över oss redan vid halv fyra tiden, då är det redan ett faktum. Det kommer smygandes som en inbrottstjuv om natten, kryper på som en pilsk kaninhanne och slår sina klor om likt en havsörn runt en fisk. Det är Lester jag pratar om, han har blivit tjock. Det är bara att konstatera, han ser ut som en svart luden boll på fyra ben. I går var jag på Lantmännen och köpte en ny säck med mat. Han är på väg att äta oss ur huset. Hur lär man en katt att göra sit-ups?

Husse stod för matlagningen idag. Köttklot med potatismos blev det. Mycket gott! Det ska vara vispgrädde i potatismoset, mums! Kloten tillverkades självklart av finaste älgfärsen och var lindade med bacon. Inlagd gurka serverades till.

Körde lite dammsugare innan. Det behöver göras ofta eftersom Tyke, Morris och Husse smutsar ner så mycket. Tyke är så rädd för dammsugaren så svansen raknar. Stackars vovve, så fjantigt. Husse är nog oxå rädd för dammsugaren, har iallafall aldrig sett honom gå nära den.

Det börjar sakta men säkert lacka mot jul men innan dess är det advent och stjärnor och stakar måste upp. Har redan fått upp de urtjusiga ljusbollarna som jag köpte på Gekås här om dagen. Oj så fint det är i vårt vardagrum. Får fixa med mys till de andra rummen i nästa vecka.

Nu är det TV-time!!

Lev livet och ha det glatt... tjock katt

Ja vad ska man säga? Ska man vara stolt och rakryggad eller skämmas och rodna? Det är programmet "Ullared" på kanal 5 jag syftar på.

Den där Ghassan verkar ju vara en kul typ. Snygg och trevlig, lätt att ha med och göra och driftig som få. Skåningen Kjell frustar förvånansvärt lite trots två veckors inplanerad shopping, iallafall om han med jämna mellanrum tankas med öl och vodka. Men hans tant "storshopparen" hon borde verkligen se över sin klädstil. Rosa cykelbyxor och magväska klär inte den kroppen. Och de stackars barnen, får de bara önska sig saker som finns på Gekås i julklapp?

Efter att ha kollat på detta program ett antal veckor och även besökt målet i fråga många många gånger så kan jag konstatera att en viss typ av människor flockas i Ullared. Det är skåningar och överviktiga. Gärna också med dessa två adjektiv i kombination. Var kommer alla människor med BMI över 35 ifrån och vad är det som gör Gekås så intressant? Lönnfeta unga tjejer finns det oxå gott om i den stora butiken.

Men en sak har de flesta besökare gemensamt, det goda humöret. Förväntansfulla och köpsugna köar de med glädje och trängslen i bland klädställ och löpmeter med hyllor verkar inte bekomma någon. Desstu fullare kundvagnarna blir desstu gladare blir människorna. Kan man dessutom få till ett riktigt långt kvitto så är dagen fulländad. Och nej, det är inte svårt på Gekås. Tro mig jag vet!

Den där Morgan lämnar jag kommentarslös av olika anledningar men att ratten fungerar på hans vita bil kan vi iallafall konstatera. Tragiska människa.

Slutligen: När ska de lära sig att mannen i pyjamasbyxor med Rosa Pantern på som samlar på serietidningar inte bor utmed 153:an utan utmed 154:an. Nästan på 154:an kan man säga för avståndet mellan väggrenen och ytterdörren är i detta fall inte överdrivet långt. Om möjligt ännu mer tragisk

Många vill va Gekås-kund, jakthund!

Ikväll kollar vi på kultprogrammet "Ullared" och myser med kladdkaka och kaffe! Mums!

Helgen som varit har Husse tillbringat på SMF stämma i Sundsvall och jag har hunnit med massor här hemma. Tyke och Morris har varit i Krogsered och jagat med Mikael. Alla är nöjda och glada!

I morgon styr jag hyrbilen "KAP" mot Jönköping och de Småländska skogarna. Skall vara på kundbesök i två dagar.

Nu är reklampausen slut...

Det går bra för Husse nu, blåser medvind kan man säga. Morris har drivit rådjur i två timmar och Tyke älg i tre timmar. Älgen fick till slut sätta livet till, rådjuret klarade sig den här gången. Jaktkompisarna var grymt imponerade och vill ha den Grishultska trion på besök vid fler tillfällen.

Vi har tittat på bilden på den skjutna älgen säkert åtta gånger och jag har hört historien säkert dubbelt så många gånger. Vi har ätit älgbiffar och Husse har konstaterat att det finns folk som äter pizza en lördagkväll. Jag svarar med ett hummande, tillhör ju den skaran som faktiskt hade kunnat tänka mig en pizza en lördag kväll.

"Idag har jag skjutit på en död älg som gick" kläckte Husse ur sig när han kom hem från skogen. Ok, men ursäkta, nog för att det är halloween men hur gick det där till?? Kvällen har varit kantad av liknande uttryck och jag känner mig sakta men säkert mätt på detta ämne. Då drar han upp korken på en flaska rom och dricker direkt ur flaskan. "Ja pirater och jägare dricker direkt ur flaskan" kläcker han ur sig. Ok och vilken kategori tillhör då Husse? Vad gör de egentligen där ute bland träden?

I morse när klockan ringde så konstaterade Husse att han sovit hela natten, under ett tjockt täcke, med långkalsongerna på!?!?! Varför går man och lägger sig med långkalsoner på när det är 25 grader varmt i sovrummet och katten ligger som en sten och värmer ytterligare? Ja inte beror det på att man är en häftig sjörövare iallafall, träben behöver nämligen inga långfillingar. Inser att jag inte behöver vara rädd för några kölhalningar här, det är nog trots allt en jägare jag har här i huset. Och med tanke på tugget här hemma i kväll så är detta ytterligare bekräftat. Det föreligger stor risk för skavsår i mina öron innan januari är slut.

Simma lungt!

Alla varelser av manligt kön behöver ha tydliga gränser. Winston har väldigt tydliga gränser, han får tex inte slå med huvudet när man försöker sätta på träns, leda honom eller ta i tyglarna. Han får inte heller kasta sig iväg i galoppfattningarna och skall stå absolut still när han hör ordet "stanna" mm mm. Man kan i princip säga att hela hans vardag består av gränser som skall följas. Detta vet Winston mycket väl om. Men han har ett bra tag levt på hoppet om att jag ska ändra mig. Nu är han 6 år gammal och börjar fatta poängen, antalet ifrågasättningar har minskat avsevärt det senaste halvåret.

Tyke har sina gränser, och han är den lättaste att uppfostra. Han lyssnar och vill vara till lags, överdriver nästan och blir töntigt underlägsen. Ber ibland om ursäkt för att han finns. Gör absolut inget som han inte vet är ok.  Skulle han bli obstinat räcker det med ett tag i örat eller nackskinnet. När han blir allt för ivrig så kan han springa över både folk och fä med ändå på ett hjärtligt sätt. Tyke är 5 år gammal och har potential att lära sig precis det jag vill att han ska kunna. Gå på lina kanske??

Husse har oxå gränser i sin tillvaro, men där är det värre. Han får tex. inte ställa tomma ölburkar på diskbänken eller lägga sin toalettlektyr i min necessär. Blir oxå tokig av att han inte skjuter in korgarna i sin garderob. Men hur många gånger ska jag behöva säga detta???? Jag ser rött när det står en burk med märket Falcon på den rostfria ytan i köket eller när en rullad pappers älg är nerkörd i min necessär som jag använder varje dag. Husse är 29+ och skam den som ger sig, det är la då själva den om inte det ska gå att lära honom lite sambohyfs! Skam den som ger sig.

Lester är 4 år gammal och här har jag gett upp för längesen. Det finns gränser i detta hem för honom men det skiter han fullkomligt i. Han får inte klösa på trösklarna och han får inte väcka mig mitt i natten av den anledningen att matskålen är tom, men hur ska jag få honom att begripa? Tips mottages tacksamt! Katten är omöjlig.

Sist men inte minst kommer Morris och han är en saga för sig. För ett och ett halvt år sedan så menade vi på att det var omöjligt. Han är så enveten så honom går det inte att lära någonting. Han lyssnade inte ens till sitt eget namn och sitt, stanna och vänta fanns inte i hans ordförråd. Han fanns och medverkade men var en "no body". Sen hände det någonting förra hösten, vår "no body" fick för sig att han skulle klättra några steg i rangordningen och under honom skulle bla. jag vara. Effekten av detta lät inte vänta på sig. Morris var vansinnig så fort jag visade mig och vägrade acceptera att jag ens fanns i hans närhet. Det gick så långt så vi allvarligt funderade på att ta bort honom. Jag hatade hunden och vägrade ta i honom. Dessutom jagade han inget bra och vad har man en jakthund som bara vimsar omkring till?

Tidigt i våras hände det som jag varit rädd för men som Husse lovat aldrig skulle få hända. Morris rev ner en paket köttfärs från diskbänken och när jag skulle plocka upp den så bet han mig i armen. Nu var det färdigt "Ta ut och skjut honom, jag hatar honom" skrek jag efter Husse medans Tyke sprang runt mina ben och försökte "hjälpa".

Idag kan Morris tacka min envishet för att han lever. Husses sista önskan var att inte behöva ta bort hunskrället utan att ta reda på vad problemet grundar sig i. Ok, jag gick med på att åka till en "hundtämjare" och visa upp eländet. Det tog väl ungefär 10 sekunder för honom att se att hunden var totalt ouppfostrad. Han fick låna kopplet med Morris i andra änden och efter en lång stund så räckte han över det till mig och sa lycka till. Han visste också att jag inte är någon hundmänniska. Idag tror inte hundtämjaren att Morris lever längre. Den hunden är inte lätt sa han och gav mig några tips samtidigt som han ruskade på huvudet. Och jag håller med, det har inte varit lätt. Tårarna har runnit på mig vid ett flertal tillfällen och jag vet inte hur många gånger som Morris tuggat fradga när jag burit honom i strypkopplet för att han ska ge sig och sluta upp med att morra och visa tänderna. Varje dag samma visa.... Metoden för att nå framgång i detta fall är inget man pratar högt om men att behöva avliva en hund för att den är arg är inte heller något att skryta med.

Idag är Morris "Mattes hund". Han går fot även utan koppel, kommer när man ropar, sitter på kommando och drar aldrig i kopplet.  Han väntar tills han får "varsågod" innan han börjar äta och han jagar som aldrig förr. Tvåtimmars drev i början på säsongen utan vidare förträning och redan, trots att vi bara är i slutet på oktobet, så är det skjutit 3 rådjur för honom! Men det allra bästa av allt är att han viftar på svansen när han ser mig och vi ser på honom att han mår så bra. Han gosar och myser och vill vara till lags. Morris är 7 år gammal och ingen ska säga att det inte går att lära gamla hundar sitta. Jag hade gett upp hoppet men är du bara beslutsam nog så går det.

Numera vet Morris var gränserna för honom går, och skulle han bli osäker så är det bara att fråga Tyke för de har samma. Dock önskar Morris fortfarande att gränsen mellan köket och vardagsrummet skall upphävas och detta visar han så tydligt det bara går. Trösklen är ok, men inte längre. Blicken säger mer än allt annat.

Tyke skymtas i bakgrunden och skulle Morris trots allt "gå över gränsen" så kissar Tyke ner sig. Som sagt, han han har fattat poängen, tråkigt bara att han tar åt sig när andra gör fel.



Till våren skall vi gå på hundkurs, då ska hundtämjaren få se Morris "spökhunden" in action. En riktig cirkushund!
Tyke får oxå följa med, någon måste ju visa hur en riktigt lydig hund uppför sig!

Säg hej till John Blund.... jakthund!

Kolla länken! Vårt projekt med unghästtema är omskrivet på Tidningen Ridsports hemsida.

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=252642

Fredagen den 6/11 klockan 17:30 så kör vi igen. Då kommer KG Svensson och visar tömkörning. Fyra hästar i olika utbildningsstadier, från 2,5 år till svårklass häst, kommer visas. I pausen finns det mat och god fika i cafeterian! Skicka gärna en intresseanmälan till [email protected].

Välkomna!

Klockan 12:40 idag gav min mobiltelefon upp. Hjärtat slutade slå och andningen blev svag, eller hur man nu kan beskriva det. Jag kan tänka mig att den fick lite för mycket av den blöta varan som kom uppifrån. Livet i min jackficka under dagens ridtur blev helt enkelt för mycket.

Jag har så otroligt snälla vänner som lånar ut sina fina hästar till mig när Winston behöver vila och min ridabstinens blir på tok för hög. Idag var det Cruella som fick ställa upp och det gjorde hon med spetsade öron. Mycket fin häst, önskar mig en sådan fast i lite mindre kostym.

När vi kom hem var inte ett klädesplagg torrt. Det var med andra ord plaskblött ända in på skinnet. Hjälmen och stövlarna står i pannrummet för att torka tills i morgon. Då är det nämligen dags att sätta igång Winston igen och det ska bli så roligt. Har längtat efter honom och känner mig riktigt laddad. Har en känsla av att Winston också tycker det ska bli kul.

Trots att jag tog sovmorgon i morse så har jag hunnit med massor idag. Vikit ihop all den rena tvätten som låg i en stor hög. Typ tre veckors tvättande som jag försökt ignorera, men nu är det gjort och garderoben blev full. Dammsugaren har svept över hela undervåningen och toaletten är skurad. Köket ser helt ok ut och sängen har fått nya kläder. Mycket behövligt efter att Lester i omgångar varit där med grusiga fötter. Kattrackarn borde lära sig att skrapa tassarna på dörrmattan.

Sen har jag betalt alla räkningar, eldat i pannan och kört två maskiner tvätt. Ja högen som inte längre finns måste ju påbörjas igen. Hela dagen har jag förundrats över att klockan inte är mer och vad mycket tid jag har kvar, ända tills klockan blir 16:00 och jag slänger en blick ut genom fönstret. Gaaaahhhh, det är nästan mörkt ute och klockan är bara "strax efter slutat jobbet tid". Då går det upp för mig att vi fått en timme extra detta dygn. Nu är sammanbrottet nära. Hösten är här på riktigt och vi kan inte hejda den. Hjälp!! Då kommer Husse hem....

Älgrullader fyllda med vitlöksoliver och inlindade i bacon, tja det funkar som söndagsmiddag :). Till detta serverades ett rödvin som kostar ca 350kr! Vardagslyx så jag nästan skäms men när grejerna väl finns i huset så måste de ju förtäras. Både vinet och älgen får Husse ta på sitt ansvar. En blöt resa till Danmark resulterade i en låda vin, inköpt för att hutlöst pris. Men visst är det gott och tur är väl det!

Igår hade vi premiär för våra unghästdagar. Jag, Linda, Nina och Jessica har planerat och fixa i flera veckor och det var spännande att se om folk ville komma och kolla på vår clinic där Eamon Hickey visar hur han jobbar med unga hästar. Vi hade inte behövt vara oroliga, 106 st entusiastiska åskådare trodde på oss och vi har fått massor med positiva reaktioner. Nu är det inte svårt att ladda om för nästa clinic som går av stapeln den 6 november. Då är det KG Svensson som kommer och demonstrerar tömkörning. Ska bli riktigt kul! Vi har plockat ihop en riktigt bra kombination av hästar och eftersom detta sker en fredag kväll så finns det både mat och god fika i vår cafeteria! Hoppas det bli lika stor uppslutning denna gång. Alla är välkomna!

Nu känns det som att klockan sprungit ifatt mig och det är strax läggdags. Har förresten testat att montera ihop min mobiltelefon igen, efter några timmar på tork. Magiska maskiner det där, vips så är den på G igen och jag slipper besöka Teliabutiken i morgon. Perfekt, då kan jag komma till stallet lite tidigare i morgon!

Godnatt... bondkatt!!

De senaste sex dagarna så har jag lyckats få till träning av min kropp vid inte mindre än fyra tillfällen. Ganska bra tycker jag. I torsdags var det boxning och eftersom jag boxas mot Mattias så blir det ganska bra träning för min del. Hade träningsvärk i ryggen så jag inte kunde vrida mig i två dagar efteråt. I fredags fick ryggen vila men resten av kroppen fick sig en omgång på gymmet. Lördag och söndag blev det paus från tyngre övningar, kroppen behövde lite vila. Men igår var jag på det igen och körde styrketräning och idag blev det 40 minuter i full fart på löpbandet. Nu är jag helt slut och det värker i benen. I morgon blir det vila!

Älgjakten är inledd och första veckan är oxå avklarad. Det blev ett bra resultat för Husse och hans vänner. En tjur, en ko och två kalvar. Så nu är frysboxen återigen laddad! Tyke har varit med och jagat hela veckan, först var han inte riktigt med på vilka djur som verkligen skulle vallas omkring men mot slutet av veckan fattade han grejen och i lördags fick Husse skjuta en älg för Tyke. Vilken glädje för alla inblandade.

Det börjar bli höst på riktigt nu. Det märks dels på mörkret som sänker sig över oss alldeles för tidigt på kvällen men framför allt på åtgången av ved till pannan. Vi eldar varje dag för att hålla innetemperaturen på en hygglig nivå och det sjunker stadigt i vedhögen. Nu har detta elände börjat igen. Längtar redan till våren.

Ha det bäst... travhäst!

Välkomna!

Nu har det gått en vecka sedan Tyke var hos veterinären med sina öron och det har blivit stor skillnad. Han är mycket piggare, vill gärna bli klappad på huvudet igen och skallet börjar sakta men säkert ta sig tillbaka. Känns mycket bra! Dessutom har hundarna börjat äta ett nytt foder, Royal Canin med massa nyttigheter. Annat än det gamla torra, "tomma" Axxesfodret som serverades tidigare. Båda hundarna är jättepigga och Tyke har både rundat på sig (klädsamt på hans kropp) och fått jätteblank päls. Morris päls är inte lika enkel, den vill liksom inte vara blank om den inte är nybadad förstås. Men rundat på sig har ha gjort... suck. Det får bli lite hårdare med promenaderna för hans del. Ja ja det viktigaste är att de mår bra och i år tror jag de kommer jaga som aldrig förr!!

Just nu tuggas det tuggben för fullt i köket. Efter dagens motion så får de vara inne en liten stund. Tyke ska ha både ha penicillintablett och droppar i öronen. Mycket enklare att utföra under lampan i köket än ute på den nu mörka gårdsplanen. Usch vad fort det mörknar på kvällarna nu, det är helt enkelt så att hösten är här nu... vill inte, vill inte, vill inte. Sommaren kom tillbaka!

Jag har inte glömt av lösenordet till bloggen, har inte heller tänkt överge mina entusiastiska besökare. Kan bara skylla på att det varit lite mycket den senaste tiden.

Fokus har legat på Winston och det kommande championatet. Skulle vi bli färdiga för att kunna klara vårt andra kval? Skulle vi få plats på tävlingarna så att vi överhuvudtaget får en chans att kvala? Hur mycket vågar vi pressa? Frågorna har varit många och vägen fram något krokig men nu känns det som att det äntligen blåser lite medvind i seglen.

Den 5 september gjorde jag och Winston vårt andra och sista kval till 6-års championatet i dressyr. Framridningen låg under vatten, tävlingsledningen höll inte tidsschemat och jag var i lite tidsnöd eftersom jag skulle vara gäst på ett bröllop senare på eftermiddagen. Men när vi styrde in mellan de vita staketen så var det bara jag och Winston som fanns i mina tankarna. Med 64,21% kvalade vi in till finalen och detta resultatet hade även gett oss segern i klassen, om vi inte ridit utom tävlan vill säga.

Winston har blivit precis så gudomlig att rida som jag alltid trott att han har kapacitet till, som en glidarhoj brukar vi skoja. Saker och ting har äntligen börjar falla på plats och det känns så otroligt bra. Nu gäller det bara att inte släppa taget om denna känsla, ridning är färskvara har jag lärt mig och saker behöver nötas in för att sedan upprepas in i det längsta. Men vi är taggade som få och vi ger inte upp. Konkurrenterna ska iallafall få sig en match som heter duga, för jag vet vilken ponny som är den bästa.

Shit pommes frites vad det regnar! Det har hållt på så här de senaste två dygnen, det är inte klokt. Att jag dessutom ska vara utomhus hela förmiddagen idag gör knappast saken bättre. På med hatten säger jag bara.

Ja inte bokstavligt talat, tack och lov. Men det var Husses kommentar om mitt hår i går morse. "Du der ut som en hundbajs i håret." Hur tror ni detta känns att få höra klockan 06:08 på morgonen? Så där va? Men jag tog det med en nypa salt, faktum är att frisyren och framförallt färgen verkligen inte var på topp.

Detta är nu åtgärdat och det blev riktigt bra om jag får säga det själv. Färgen är väldigt svart och frisyren är som den brukar- spretig!

Fredagskvällen tillbringas i soffan med popcorn, rödvin, sambuca och lakritsshot. Det är i alla fall så långt jag kommit bland slattarna.

Trevlig helg önskar vi i Grishult!

PS. Grattis lite i förskott till min käraste storasyster!

...och faktiskt stoltsera med dagens prestation. Dressyrtävling med Winston i regn, regn och åter regn. Dessutom var det stundtals som att sitta på en antänd bomb med bara en liten gnutta stubin kvar innan explosionen var ett faktum. Vädret var alltså inte med oss och hästen mycket spänd. Men faktum är att med dessa förutsättningar och dessutom snålt med framridning till första klassen så gjorde jag mina bästa ritter... någonsin skulle jag nog gissa. Mr Spänd hade inte mycket mer att välja på än att följa med och vara så på alerten som spänningarna tillät och vi fick betalt för det vi presterade. Jag hade kontrollen rakt igenom och vi hade riktigt roligt.

Ett bra resultat i första klassen resulterade i självförtroende, den riktiga känslan och blodad tand. Ett riktigt bra resultat i andra klassen resulterade i ett första kval till championatet och det med god marginal!! Duktigt jobbat Karin och Winston!!!

Våra resultat stog sig väl i konkurrensen mot de andra och hade gett oss en placering i LA:1 om vi inte ridit utom tävlan pga. min ålder =) och vi har mycket kvar att ge.

Nu sitter jag hemma i soffan med ett glas rödvin i handen. Känner mig hur nöjd som helst med dagen som varit. Hundarna ligger i köket och slappar. Det ända som saknas är Husse, han sover i ett hus närmare skogen för i morgon börjar bockjakten och då ska han vara på plats tidigt. Tråkigt att gå och lägga sig ensam men det känns som att jag kommer nana tudden illa gott så fort jag välter benhögen i sängen. Gäsp, det tar på krafterna att vara på tävlingar :)

Tjing!

Vilket ibland kan ha sina fördelar. Särskilt när skogen är fylld av gula små skapelser som jag själv har svårt att hitta utan hjälp. Nästan fyra liter kantareller låg på köksbordet när jag kom hem i kväll. Så resten av kvällen har helt enkelt ägnats åt rensning. I skrivandets stund sprider sig en ljuvlig doft i köket, sista omgången svampar ligger i en gryta och puttrar.
 


Så sant som det är sagt, det är nog snart dags att bjuda hem lite vänner på middag med inslag av kantarell ;)

Tjing!

Efter en "knuff i rätt riktning" av käraste svärfar så har jag nu äntligen hittat lite av det goda som skogen har att erbjuda oss. Kantareller är jag mycket svag för och min stora dröm är att hitta ett fält som är överfyllt med dessa skapelser. Riktigt så mycket blev det inte, och lär väl aldrig bli heller, men drygt två liter rensade svampar tycker jag ändå är godkänt.



Tidigare har jag plockat ca 2,5 liter blåbär som nu ligger i frysen och väntar på att bli efterrätt eller kanske fyllning i några muffins. Några små blåa bär har också slunkit ner via frukostfilen. Mycket mumsigt och väldigt nyttigt.

Snart är det även dags för trattkantareller och det vet jag precis var jag kan finna, och då är det verkligen i mängder. Vi får bara hoppas att jag hittar dit i år igen.

Husse borstar tänderna, jag vet vad det betyder....

Tjing!

När jag föddes blev mamma och pappa självklart väldigt glada. Aldrig hade de skådat ett så ljuvligt flickebarn. Söt, len i huden och väldigt snäll. Ja jag tror det är så de skulle beskriva det i alla fall. Har svårt att tro nåt annat.

Hur som helst, detta underverk till barn skulle givetvis ha ett namn som stämmer överens med ljuvligheten. Enligt sägnen önskade far min att jag skulle döpas till Eva och min mor tyckte Helen var ett bra namn. Det hela slutade med att prästen med handen full av välsignat dopvatten kläckte ur sig Karin, Eva, Helen!! Så blev det och så lyder mitt namn. Har funkat i 28,5 år hittills så det kommer säkert funka tills jag och prällen möts igen. Då lär det dock inte vara vatten utan snarare grus han häver över mig. Ja ja den dagen den sorgen.

Karin är ett av de namn som än så länge har turen att få vara med i almanackan och alltså har jag en namnsdag. I dag, den 2 augusti, står det Karin tydligt och klart i allas våra almanackor. Vad betyder då detta namn?

Karin är ett kvinnonamn, en kortform av Katarina. Namnet Karin har använts sedan mitten av 1400-talet och betyder "den rena". Karin är totalt sett ett mycket vanligt namn i Sverige. Bland de yngre är dock namnet just nu inte lika populärt. Namnet finns just nu strax nedanför 100-strecket på topplistorna.

Karin betyder ren!?! Det var nog inte bara så att jag såg ut och uppförde mig som ett gudomligt barn, jag måste även ha doftat alldeles ljuvligt. Förmodligen grisade jag inte ner mig heller och mina kläder kunde användas i flera dagar i följd eftersom jag var så renlig av mig! Mitt rum var alltid skinande rent. Toppenbra helt enkelt!

Tyvärr har den här renligheten inte varit bestående. Numera går det inte en måltid utan att jag sölar, välter ut eller kladdar ner mig. Dammtussarna yr omkring mig och trots att dammsugaren går varm så är köksgolvet konstant grusigt. Det känns som att när jag går fram och röjer och städar så faller det i lika snabb takt bakom mig. Den personliga hygienen klarar jag av utan problem. Jag duschar och tvättar navlen varje dag och kläder byter jag när det behövs. Vilket i och för sig också brukar vara varje dag. Som sagt, söla och kladda borde vara mitt andra namn.

Dagen börjar lida mot sitt slut och så även min namnsdag. Skulle nog vilja sammanfatta det hela så här, "Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete". Passar perfekt in på en lortgris som drar sig för att städa.

Tack och hej!

Är över för denna gång. Hästar i dagarna nio är det nog bara de mest hästbitna som orkar med. Jag är nästan en av dem. Fast erkännas skall att det var rätt så skönt att lämna hysteriska Falsterbo och åka hem till lugna Grishult i fredags, efter 5 dagar som bara kretsat runt dessa fyrbenta varelser.

Söndag till fredag har jag, Mattias, Linda och Mikael tillbringat i en husvagn på Falsterbos tillfälliga camping. Å shit så bra vi haft det. Allt har varit med oss, vädret, tävlingarna, maten, sällskapet, humöret, festerna och allt som hör till. Det har verkligen varit precis så bra som en semester skall vara. Husse lagade godaste maten i husvagnens lilla kök, vi badade i havet tre gånger. Rekord för en badkruka som mig. Sov den allra godaste sömn i husvagnen, ja dunka dunka musiken från lägrena runt omkring höll på att gå mig på nerverna ett tag men detta är nu glömt. Umgicks med de bästa vännerna som finns och såg otroligt många vackra hästar och det som inte kommer glömmas i första taget är snyggaste vurpan med cyklen som jag stog ansvarig för denna gång! Falsterbo 2009= top of the top på min sommaren 2009 lista. Det enda som gnager är att någon sniken jävel snodde åt sig Lindas cykel på tisdagskvällen och den såg vi sen aldrig mer röken av. Tråkigt men inte mycket att gå och grubbla på längre.

Bildmedley som sammanfattar veckans händelser.

Linda agerar tältpinne, Mikael mekar ihop grillen, Husse drack många öl och på kvällarna var det fest!


Det var inte bara för oss campande läktarvärmare som detta årets Falsterbo Horse Show blev en succe. Varbergs stora stolthet inom hoppsporten blev den mest framgångsrikaste svensken på detta meeting och med den äran. Stort grattis till Svante Johansson, ruskigt snyggt gjort! Magnifika gratulationsbuketter också till ägare och uppfödare av dessa imponerande hästar. Håller tummar och tår för fortsatt framgång!!

Caramell KS med Svante i sadeln. Detta hopp, i 1:a derby kvalet, och många många fler säkra språng resulterade senare i en total 5:e plats i Falsterbo Derby. Jag tror att vi är många som kan instämma i Mattias ord till ägarna/uppfödarna Bengt och Jessica efter avslutad ritt, " det var till och med så att jag fick hjärtklappning och adrenalinrusningar när eran häst skulle in och springa!!"


Falsterbo Horse show är till ända för den här gången och så snart campingbokningen öppnar för nästa års evenemang så ligger jag på telefonen för att få en ruta med plats för husvagn och förtält. Ni hänger väl med?!

Sist och också mest viktigt.... bakom varje framgångsrik man står en snygg och klok kvinna. Är det inte så?

Tjing!

Denna ständiga nedräkning till nästa sommarsemester pågår förjämnan, i alla fall känns det så. Direkt när vi kommer tillbaka till jobbet efter fyra fria veckor så börjar räknandet. Antalet dagar, antalet meter hyvlad ost, antalet meter svetstråd eller antalet Findus färdigportioner som är kvar tills nästa gång vi släpps fria. 

Det finns många sätt att se på saken, och jag som inte ens trivs med att ha semester och gå hemma och släpa. Då känns det lite lustigt att denna nedräkning får genomsyra hela vardagen, särskilt de sista dagarna. Men det är nog ändå det som gör att det känns ganska bra när den sista dagen är gjord. Att förväntningarna över denna ledighet blivit så högt uppskruvade att jag hunnit glömma att jag egentligen inte gillar semester. Har lyckats inbilla mig själv att det ska bli skönt med ledighet och att kunna vila ut. Att inte behöva göra någonting. Jo visst, detta funkar i ungefär åtta timmar. Det är så länge jag sover första natten (på ett ungefär) och sedan drar rastlösheten igång.

Nu är det i alla fall bara en dag kvar och sen drar vi iväg med husvagnen. Falsterbo är målet och det kommer bli perfekt! Kommer inte bli några som helst problem, där finns alltid något att göra och sällskapet är trevligt. Vad som händer de resterande tre veckorna återstår att se. Antingen så finner jag mig i att inte göra nåt eller så klöser jag ner tapeterna och strimlar dessa till oigenkännlighet. Efter fyra veckor är jag antingen tillbaka på jobbet och kör på i de gamla vanliga rutinerna igen eller så sitter jag i ett kalt rum någonstans på Varbergs sjukhus med en kramadigsjälvtröja på, säkerligen sparkbyxor också, och med naglar som är nerslitna till roten. Då lovar jag att vi kan börja snacka rastlöshet.

Trevlig semester!