grishult

Livet är som en stor jättegigantisk berg och dalbana. Ibland är det upp och ibland helt upp och ner. Mycket kan vi påverka medans annat står för oss helt orubbligt. Många gånger ska vi bli besvikna, ledsna och sårade men förhoppningsvis är de tillfällen då vi är fyllda av glädje, hopp och förväntan många fler. Vi går till sängs var kväll och vet aldrig vad som rikigt väntar oss dagen efter. Det är trots allt det som kallas att leva. Det enda vi kan vara riktigt säkra på är att en dag blir vi tvugna att lämna allt detta för att vandra vidare.

I fredags somnade min kära morfar in för att aldrig mer vakna på den här sidan igen. Idag skulle han fyllt 86 år, en aktningsvärd ålder! Men tyvärr orkade inte kroppen längre. Nu får han vila i frid och slippa smärta och oro. Jag vill hedra min morfar med en låttext som jag tycker är väldigt fin.

"Till en stad jag är på vandring, synden där är utanför.
Livets träd står där i blomning, där som rosor aldrig dör.

Där skall rosor aldrig falna, ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring, dit där rosor aldrig dör.

Svårigheter här vi möta, Satans snaror här förför.
Inga frestelser i staden, där som rosor aldrig dör.

Där skall rosor aldrig falna, ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring, dit där rosor aldrig dör."

Sov gott kära morfar.

Det har kommit en del gliringar om att bloggen varit dåligt uppdaterad den senaste tiden. Ja ja, ni har så rätt. Har helt enkelt ägnat mig åt annat.

Våren är sakta men säkert på väg att ta sitt grepp om vår tillvaro. Helt okej om ni frågar mig. Det absolut tydligaste vårtecknet tror jag vi har här i Grishult. Det stavas Lester! Antalet besök i kattlådan har minskat avsevärt de senaste dagarna och springet i ytterdörren har ökat. Det är helt enkelt roligt att vara ute igen och det går tydligen även bra att uträtta sina behov ute igen. Matte är mer än tacksam! Nu väntar vi bara på att snödroppar, krokusar och påskliljor skall börja titta fram, då är det vår på riktigt!

För två veckor sedan for jag, Husse, Linda och Mikael till Sälen för att åka skidor. Tre dagar i skidbacken i strålande solsken var helt underbart. Mycket god mat gjorde inte saken sämre. Helt enkelt en bra avrundning på vintern.

Å så till vårens höjdpunkt! I måndags var vi på återbesök hos veterinären med Winston och det gick precis som vi hoppats på. Winston är friskförklarad och får lov att börja anstränga sig lite mer. Fortfarande med eftertanke och försiktighet men absolut med sikte på en strålande framtid. Vi fick beröm för att vi gjort en bra igångsättning efter operationen och det finns inga tecken på att något skulle vara fel. Skönt! Vi åkte direkt hem och provade lite försiktig galopp. Det gick som hejsan, inga sorger här inte.

Escujan blir bättre och bättre för var dag. Idag var första dagen som paddocken var ridbar och vi var givetvis där och testade lite. Han lär sig fort den lille hästen, ska bli kul att jobba med honom nu när vi har lite större möjligheter i form av paddock och mjuka grusvägar.

Nähe nu är det dags att greja med lite annat.

tjipp o hej!