Gröna fingrar och mjöliga tår
Det är nu på våren som naturen är som vackrast tycker jag. Lika så många trädgårdar. Frukträden blommar, vårblommor täcker marken likt stora mattor och häggen sprider sin speciella doft genom luften. Påskliljor, penseer, krokusar, liljekonvaljer och snödroppar. Alla gör de sitt för att tränga undan den vinter som varit och ger oss nytt hopp om sommar och värme. Nytt liv efter en mörk och kall årstid.
Tyvärr känner jag att motivationen inte riktigt räcker för att trädgården i Grishult skall kunna räknas in i ovan nämnda blomsterprakt. Det är helt enkelt inte roligt att fixa och påta när man hyr hus och trädgård. Det blir liksom inte som att man gör det för sin egen skull. Mest av allt önskar jag mig en jättestor och lång syrenhäck i alla olika nyanser som finns att erbjuda. Jag skall gå utmed syrenhäcken och bara suga i mig dess underbara lukter. Påskliljor vill jag också ha, en stor samling på ett varmt ställe så de vill slå ut tidigt på våren.
Men än så länge får dessa blomsterdrömmar vila. Hittar vi vårt drömställe någon gång så vet ni precis hur det kommer se ut och ni kommer lätt hitta hem till oss. Mängder med påskliljor tidigt på våren och i mitten på maj en syrenhäck som inte går att missa. Låter väl inte så dumt.
För att pigga upp framsidan på huset i Grishult något så planterade jag tidigt i våras en spann med penseér. Överlever de så gör de annars är det bara att hälla ut skiten i komposten. Ni kan själva se resultatet, och då har ändå Tyke krockat med spannen en gång så den störtade ner i källartrappen. Det blir ingen kompost för den här praktfulla skapelsen.
Långt innan jag och Husse invaderade Grishult så har någon själ med god motivation gjort ett försök med trädgården. Så på gräsmattan har vi två stora rhododendronbuskar som gör sitt bästa för att förgylla tillvaron för oss. Känns mycket bra att dessa två skapelser tar över när min trädgårdsmotivation sviktar.
När jag blir hungrig så blir jag ofta sugen på att baka. Detta hände idag. Nu kanske ni tror att det blev en saftig sockerkaka eller en kladdig chokladkaka av något slag. Men icke. GI-bröd var vad det blev. I och för sig väldigt saftigt men också nyttigt och mycket gott. Vi tog oss en lite kvällsmacka endast för provsmakningens skull. Utsökt! Kan rekommenderas. Recept kommer senare men en bild kan jag bjuda på redan nu.
Nu flanerar Husse omkring med en tandborste i munnen. Jag tror jag vet vad det betyder.
Natti natti
Ribbåt i Göteborgsskärgård
Turen skulle gå från Lilla Bommen i Göteborg kl 14:00, men eftersom denna stad har ett perfekt utbud av affärer och erbjuder shopping för både kvinnor och män så bestämde vi oss för att åka upp några timmar tidigare och utnyttja hela dagen. Husse fick investerat i två par jeans, en skjorta, en tröja och två par nya skor. Helt otroligt, så mycket har han inte shoppat vid ett tillfälle sen vi träffades för snart tre år sedan och förmodligen inte tidigare heller. När detta var införskaffat hade Husses tålamod tagit slut och det ända som kunde råda bot på detta var en öl.
När Husse, med en stor öl framför sig, tillsammans med övriga familjemedlemmar var placerade på en solig uteservering så kunde jag i lugn och ro gå tillbaka och kolla på det som intresserar mig. Husses lillasyster Annica är intresserad av samma saker så hon hängde gladeligen på. Ett par solglasögon modell större och två par skor lämpliga för fötter med hälsporrar blev resultatet.
Så var det äntligen dags för båtfärden. Först skulle överlevnadsdräkten på och det visade sig att den bara fanns i en storlek. Storlek XXL! Vi såg ut som månmänniskor.
Och så här såg det ut när vi åkte genom kanalen. Fast bilden är tagen på den andra båten som var med på turen. Men vi sitter i en likadan.
På väg ut mot öppet vatten så körde vi förbi Ostindiefararen Götheborg. En riktigt pampig segelbåt som tyvärr bara ligger och förfaller. Det finns inga pengar kvar för att underhålla henne och lågkonjunkturen har gjort att sponsorerna dragit sig ur. Mycket tråkigt.
Turen med ribbåten gick via Känsö och Styrsö till ön Vinga. Där fikade vi och sedan var det full fart tillbaka till Göteborg igen. Det blev en riktigt lyckad dag som vi avslutade med käk hemma hos Svärmor på kvällen. Att åka ribbåt är en mycket trevlig aktivitet som jag kan rekommendera.
Idag är det onsdag och eftersom det är dag innan röd dag i almanackan så skulle jag jobbat halvdag. Knappt lönt kände jag så det blev istället en hel dag ledigt. Har hunnit med massor, städat, bytat sängkläder, tvättat fyra maskiner tvätt, ridit Winston, handlat mat och lagat kvällsmat. Det är fortfarande lite städning och tvätt kvar men det spar jag till morgondagen. Nu ska Husse nattas och även jag själv behöver lite sömn.
Godnatt!
Husse hemma igen
Husse anlände till Grishult när 5års kalset pågick som bäst och tur var nog det. Det fanns nämligen ett föreläggande om att duscha, borsta tänderna och raka sig innan innan man träffar sin käresta. Tror det finns stor risk att man luktar bäver när man jagat just bäver i nio dagar. Så antingen fick jag hålla mig hemifrån ett par timmar eller så skulle Husse få ta in på hotell på vägen hem och snygga till sig. Han förstog inte riktigt själv varför det var så strikta regler, han hade ju duschat en gång på alla dessa dagar! Karlar säger jag bara.
Husse vid ett bäverbo.
För bävrarnas del så är säkert Husse välkommen upp på fler jakter. Han var nämligen helt ofarlig. Det mesta av bäver som skymtats den senaste tiden var nog den som visades på tv i "mitt i naturen" i kväll. Så till nästa gång vet han iallafall hur de ser ut.
Veckan har flutit på som vanligt utan större katastrofer. Men idag hände något som nästan fick mig att börja packa väskan. Glad i hågen dansade jag, Tyke och Morris ner för källartrappen för att lägga in en maskin tvätt. Nedanför trappen står mina trätofflor som jag brukar ha på mig när jag går i källaren. Vi har liksom en källare som inte är helt tät mot väta. Regnar det ute så rinner det en liten bäck i källaren, ner i golvbrunnen i och för sig, men det gör att man gärna använder skor på sig där nere. Jag stoppade i vänsterfoten i vänstertofflen och skulle sedan köra ner högerfoten i sin toffla. Men det var något som tog emot. Först trodde jag bara tofflan fått sig en smäll så den blivit lite bucklig på ovansidan så jag körde in handen i den. Men nej där var något. Aha där ligger kanske en ihop knölad strumpa i min höger toffla. Hur nu den skulle hamnat där funderade jag inte mer över utan böjde mig ner för att kolla och då.....
"Ggggggggaaaaaahhhhhhhh" skrek jag i högansky och det sprinterlopp som följde, uppför trappen in på toa där Mattias befann sig, hade jag lätt vunnit os-guld på. Just då kändes inte hälsporrarna av kan jag lova. "DET ÄR EN PADDA I MIN TOFFLA!!" Nu var strax tårarna på väg över ögonkanten och förmodligen lös skräcken som stjärnorna på en klar vinterhimmel. Jag avskyr verkligen paddor och grodor.
Tillslut fick jag övertalat Mattias att ta sig an detta äckliga väsen eftersom jag själv sagt upp mig från att någonsin mer beträda källargolvet. Sagt och gjort tofflen hamnade på utsidan och när det äckliga lilla kräldjuret väl lämnat sitt nya hem så inser vi att det inte är något litet djur. Det var nog den största paddan vi sett. Fy farao så äckligt. Nu var jag tvungen att skrika lite igen medans min kära sambo förevigade detta tillfälle. Se själva.
Hujedamig så äckligt, jag ryser fortfarande. Måste släcka ner det här nu för att inte drömma mardrömmar om äckliga reptiler i natt. Tvi på dig padda å låt bli mina tofflor i fortsättningen.
Helgens höjdpunkt
Lördag
Efter frukost och lite röj i köket samt en snabb damsugning, ja det blir ju lite hår på golvet när jyckarna är inne, var det dags för Winston att få lite motion. Idag tog vi en tur till skogen, det gillar Winston. Han var mycket duktig.
Väl hemma igen så har det inte hänt så mycket. Har pillat i mig lite mat. Det blev sill och potatis till kvällsmat, mycket mumsigt. Hundarna har fått en liten promenad och så har vi lekt i trädgården. Kastat knuten och en pinne hysteriskt fram och tillbaka. Förstår inte att det kan vara så roligt att springa efter en kastad leksak. Men det kanske är så att det krävs en hundhjärna för att förstå och uppskatta denna lek. Tyke och Morris har iallafall väldigt roligt.
Nu är det film på tv. "Se upp för dårarna" har jag sett så många gånger så jag kan den utantill och det känns alldeles lagom för ikväll. Känns nämligen som att ögonlocken snart faller ner.
I morgon är det betessläpp för Winstons lillebror William och på eftermiddagen har lilla Evelina 5 års kalas. Moster har köpt paket som hon förhoppningsvis kommer gilla. Funderar oxå på att bege mig till Nautilus och aktivera mitt träningskort igen. Känner att mina stela axlar och rygg skulle behöva lite rörelse. Får se om det finns motivation och tid till detta i morgon.
Simma lungt!
Hälsporrar
Igår var jag som sagt på ortopedtekniska och inhandlade ett par silikoninlägg till skorna. Dessa skall göra mina fötter lite mindre ömma. 300:- fattigare och med råden att stretcha foten samt härda ut haltade jag ut från sjukhuset. Vid läggdags igår värkte fötterna och humöret var sakta men väldigt säkert på väg utför.
Det var med viss förväntan men också oro jag vaknade i morse. Började med att stretcha båda fötterna och stack sedan ner dem i skorna, med inläggen i, som numera står placerade vid sängkanten. "Gå sparsamt med steg utan skor" var ett tredje råd jag fick. Så numera tjänstgör mina nya snygga löpardojor som rehabiliteringsverktyg för en krympling med västra Sveriges värsta hälsporrar... någonsin. Har inte hunnit slita på skorna utomhus ännu eftersom detta fenomen med ömmande fötter valde att infinna sig precis när utomhussäsongen skulle dra igång. Får väl se om det någonsin blir några löpsteg i dessa skor.
I vilket fall. När väl fötterna var i skorna och dessa rejält åtsnörade så påbörjades de första stapplade stegen mot köket. Å kan ni tänka er, det gjorde ont precis i början men när jag började närma mig kylskåpet så var det helt ok att gå. Inläggen är väldigt mjuka och så formar de hälen så att den inte har möjlighet att flyta ut och bli platt liksom. Resten av denna dag har bestått av stretching och försiktiga försök att gå på fötterna samt ett evigt flyttande av silikoninläggen mellan två olika par skor. Ute och på jobbet är det de gamla löpardojorna som får tjänstgöra. Men faktum är att det känns lite bättre i kväll.
Tyke och Morris kunde få en liten, liten promenad i ett hyffsat tempo i kväll. Vill inte anstränga fötterna för mycket men den sträcka vi gick kändes helt ok. Nu ska jag duscha och stretcha igen sen är det sängen som gäller.
Snart ska jag skriva en lista med tips om hur man förebygger och behandlar hälsporrar. Känns nästan som att jag börjar bli expert på området.
Tjing och godnatt!
Läggdags
Har köpt inlägg till skorna som skall hjälpa mina hälsporrar. Håll tummarna för att detta funkar! Det börjar nämligen sätta sig på humöret oxå den här skiten.
Godnatt
Borta bra men hemma bäst
Vid 18:00 tiden rullade Saaben upp på gården och då möttes jag av tre glada killar. "Matte är äntligen hemma!" Först kissepromenad och mat och sen ville alla följa med in. Så nu ligger det en trött katt och sover på dataväskan som hamnat vid tv:n och i köket ligger två hundar som nog gärna tillbringar natten i köket.
Själv har jag haft premiär i dag. Sill och potatis till kvällsmat. Hur gott som helst! Nu sitter jag i soffan och tänker inte göra något mer än att titta på tv.
Husse har sett en bäver men ännu inte lyckats skjuta någon. Vi får se vad som händer de kommande dagarna.
Tjing
Kryckor och bäverjakt
Så en liten rapport om mina fötter:
Hälsporrar är djävulens påfund det kan jag skriva under på. När det dessutom drabbar båda fötterna samtidigt så kan man vara rätt säker på var det finns en plats bokad för en. Ja ja, det gör inget. Jag är inte rädd för lite skit under naglarna. Hellre står jag och skyfflar kol i värmen än studsar omkring barfota på molnen där det förmodligen är kallt och dragit. Kan ändå inte gå barfota eftersom det värker så förbannat i fötterna.
Så igår åkte jag till mamma för att låna ett par kryckor. Om jag inte såg ut som en krympling innan så är detta nu ett faktum. Tekniken med dessa extraben är väl så där. Men träning ger färdighet så om ett par veckor kommer jag var grym på kryckgång.
"Moster, varför har du två käppar när du går?" frågade lilla Evelina när jag kom hoppandes på besök hemma hos min syster. Försökte mig på en förklaring och det verkade som att hon hajade problematiken. "Kan jag få se hur fötterna ser ut?" Jajamensan inga problem. Moster klädde av en fot och visade upp för en förväntansfull systerdotter. Besvikelsen kunde inte vänta på sig, "moster, det syns ingenting". Nej precis, det syns inget på foten men jag kan lova att det känns desstu mer. Kan nog räkna med lite följdfrågor vid nästa tillfälle vi ses. Hon hade en ide om att prova med Bamseplåster, ja vem vet prova kan vi ju göra. Har ju faktiskt ingenting att förlora.
Fortsättningen av denna kvällen skall jag tillbringa i soffan under en filt. Sen blir det duschning och läggning. I morgon är det ny vecka och jobbedag som vanligt. Återkommer med rapport om resultatet av bäverjakten, kan tänka mig att det finns många som är lika förväntansfulla som jag. Eller?
