Att sitta...
Nu är det ju ingen nyhet längre att Tuva kan sitta. Det är inte bara av en ren händelse utan hon har kontroll över det hela. Enstaka gånger har hon vält det senaste och jag inbillar mig att det då varit med flit, i vilket fall utan gråt. När hon känner sig lite ostadig så gör hon det enda rätta och håller i sig..... i öronen!! Å tro det eller ej men då återfår hon balansen, samtidigt som hon är så söt så man vill äta upp henne :)
Idag var sista gången på babysimmet, åtta gånger har vi varit där och det är bara någon enstaka gång som vi klarat oss undan gråt och tandgnissel (om det hade funnits några tänder i den lilla munnen). Jag har varit jätteförsiktig med henne för att hon inte ska bli rädd men det här med babysimmande har ändå inte passat henne, förrens idag. Hon flöt, plaskade, sprattlade med benen och var på ett strålande humör. Så på hugget att simläraren sa att nu kan Tuva också prova att dyka. Ett två tre så dök Tuva och någon sekund senare fick hon komma upp i min famn. Något förvånad men absolut inte ledsen. Det kändes lite som en revanch. Inte för att dykningen är så viktig för mig, jag vill ju bara att hon ska tycka det är mysigt att bada och inte vara rädd för vatten. Men jag har inte betalt 900kr för att sitta i omklädningsrummet eller stå i bassängen och sjunga sånger. Jo för sånger har vi sjungt. Idag hann vi med fem olika sånger, varav två sjöngs två gånger, på 30 minuter. Inte illa :) Men okej, barnen gillar dt så låt det gå och vi gör ju rörelser till så de får känna på vattnet hela tiden.
I kväll är jag och Tuva ensamma hemma, pappa kommer inte hem innan i morgon. Det är lite läskigt att vara ensam när det stormar och snöar ute. Fast vilka ogärningsmän vågar sig ut i detta väder? Det är skönt att ha hundarna liggandes i köket, Morris släpper inte in vem som helst utan protester. Jag eldar och eldar i pannan men värmen pyser ut genom väggarna. Nu, mer än någonsin, önskar jag mig ett eget hus.
Min lille häst har vilat färdigt och är igångsatt igen. Han känns mycket fin och det verkar som att vilan gjort honom gott. I går drog han av sig en sko men det löste sig smidigt idag för hovslagaren var ändå på förbipasserande och kunde komma inom och slå dit den igen.
Nu ska jag titta på Skavlan innan jag går in i sängkammaren och sällskapar min underbara lilla tös. Hon sover nämligen redan sött med nappen i munnen, gosekaninen i handen och snuttefilten över huvudet!
En härlig bild på en tjej med mycket energi och massa bus!
Escujan och jag i mitten på december. Många minusgrader var det. Nu ser vi fram emot snösmältning, tjällossning och snödroppar som växer i vägkanterna.
Tjipp tjopp!
Idag var sista gången på babysimmet, åtta gånger har vi varit där och det är bara någon enstaka gång som vi klarat oss undan gråt och tandgnissel (om det hade funnits några tänder i den lilla munnen). Jag har varit jätteförsiktig med henne för att hon inte ska bli rädd men det här med babysimmande har ändå inte passat henne, förrens idag. Hon flöt, plaskade, sprattlade med benen och var på ett strålande humör. Så på hugget att simläraren sa att nu kan Tuva också prova att dyka. Ett två tre så dök Tuva och någon sekund senare fick hon komma upp i min famn. Något förvånad men absolut inte ledsen. Det kändes lite som en revanch. Inte för att dykningen är så viktig för mig, jag vill ju bara att hon ska tycka det är mysigt att bada och inte vara rädd för vatten. Men jag har inte betalt 900kr för att sitta i omklädningsrummet eller stå i bassängen och sjunga sånger. Jo för sånger har vi sjungt. Idag hann vi med fem olika sånger, varav två sjöngs två gånger, på 30 minuter. Inte illa :) Men okej, barnen gillar dt så låt det gå och vi gör ju rörelser till så de får känna på vattnet hela tiden.
I kväll är jag och Tuva ensamma hemma, pappa kommer inte hem innan i morgon. Det är lite läskigt att vara ensam när det stormar och snöar ute. Fast vilka ogärningsmän vågar sig ut i detta väder? Det är skönt att ha hundarna liggandes i köket, Morris släpper inte in vem som helst utan protester. Jag eldar och eldar i pannan men värmen pyser ut genom väggarna. Nu, mer än någonsin, önskar jag mig ett eget hus.
Min lille häst har vilat färdigt och är igångsatt igen. Han känns mycket fin och det verkar som att vilan gjort honom gott. I går drog han av sig en sko men det löste sig smidigt idag för hovslagaren var ändå på förbipasserande och kunde komma inom och slå dit den igen.
Nu ska jag titta på Skavlan innan jag går in i sängkammaren och sällskapar min underbara lilla tös. Hon sover nämligen redan sött med nappen i munnen, gosekaninen i handen och snuttefilten över huvudet!
En härlig bild på en tjej med mycket energi och massa bus!
Escujan och jag i mitten på december. Många minusgrader var det. Nu ser vi fram emot snösmältning, tjällossning och snödroppar som växer i vägkanterna.
Tjipp tjopp!
Kommentarer
Trackback
