Att lära sig gå!

Jag borde verkligen inte sitta här. Jag borde egentligen stå nere i källaren med en målarroller i handen och kladda färg för glatta livet. Möjligtvis att det hade varit okej om jag var ute och slet på löpardojjorna men att sitta på golvet inne på toaletten är icke okej. Nej jag är inte magsjuk och jag är inte full heller. Jag sitter och tittar på min dotter som badar i badkaret, en av hennes favoritsysselsättningar. Faktum är ju också att det inte går att måla när man har henne med sig. Hon älskar målarfärg och kladdar gärna med händerna, vilket i och för sig kan vara okej men hon envisas med att smaka på färgen också och det tycker jag är onödigt. Mattias jobbar kväll och därför får det helt enkelt bli så här. Jag har varit duktig tidigare i veckan och slitit med att få ner en ful bård, som tidigare ägare satt upp, samt grundmåla. Har jag tur kommer bästaste lillebror och hjälper mig lite i morgon!

Tuva var snäll och hjälpte mig att packa upp matkassarna innan. Det resulterade i två förlorade ägg (det kunde varit 15st men mamma var snabb). Vad gör man då med två spruckna ägg? Vi bakade den här kakan. http://www.ica.se/Recept/appelkaka-med-citron-och-kardemumma-677072/
Ännu har vi inte hunnit provsmaka men det doftar ljuvligt från köket så vi får tro att den smakar det också.

Tänkte jag skulle svänga ihop lite nyttigt snacks också. Detta kan jag rekommendera, särskilt gott är det att doppa i en fetaoströra eller hemmagjord tapenade.

2dl majsmjöl (Risenta)
1dl solroskärnor
1dl sesamfrön
0,5dl linfrö
0,5dl rapsolja

Blanda allt och häll sedan i 2dl kokande vatten. Blanda i lite vatten i taget och rör samtidigt, kan vilja skära sig annars. Bred ut smeten på ett bakplåtspapper. Lägg ett papper på smeten också och tryck ut till plåtens fulla storlek så det blir en tunn jämntjock kaka. Strö över flingsalt. Grädda i ugnen 60 min i 150 grader. Kolla till den när det är ca 15 min kvar, 60 min är för lång tid i min ugn. Supergott!!

Tuva är upplockad ur badet och sitter just nu och går igenom alla sina leksaker, det finns en del och de är utströdda över hela huset. För Tuvas del finns det bara ett kall just nu... att lära sig gå. Den 2 september ställde hon sig upp för första gången på egen hand och kunde stå några sekunder. En vecka senare, den 10:e, gick hon två steg och kunde stå lite längre stunder på egen hand. I lördags var hon med farmor och köpte skor och i måndags gick hon ca sex steg, vid två tillfällen, i de nya skorna! Idag när jag klev in genom dörren efter jobbet så möttes jag av en liten tjej som kom promenerandes i hallen. Hela kvällen har hon ställt sig upp på egen hand och provat att gå ett par steg och hon vill så gärna att man ska jubla och klappa i händerna åt henne, då blir hon så stolt. Har tyvärr inga bilder när hon går eller står för så fort jag får fram kameran så slänger hon sig ner och ska krypa fram för att kolla på bilderna som kommer upp i den lilla rutan. Hon är inte dum!


Det ska vara mycket badskum i vattnet!



Så här kan näsan se ut efter en vurpa i gruset, stackars Tuva!



Hjälper gärna till med disken.


Nu måste jag verkligen göra något vettigt en stund också. Tuva ligger i sängen och det är tyst så jag smyger nog ner och målar lite.

Tjipp tjopp!

Problem....

Det verkar som att gårdagens inlägg inte vill visa sig på bloggen. Ser detta inlägg som ett test.... etta, tvåa, etta, tvåa....

Hallå, hallå... är det nån här??

Jo minsann, nu är jag här igen!! Tadamtadamtadam!!! Tro det eller ej, ett halv liv har gått sen sist. Så känns det iallafall och i lilla Tuvas mått mätt så stämmer det ju nästan också. Nog om detta, jag vet att jag varit en dålig bloggare sen i maj men det glömmer vi nu och så tar vi oss istället en funderare på vad som har hänt de tre senaste månaderna.

Huset
Jag vet att jag annonserade om att vi köpt hus i våras. Den 15:e juni fick vi tillträde och den 16:e gick första flyttlasset. Det var mer att flytta än vad jag först trodde men när månadsskiftet kom så var alla prylar på plats, mycket var dumpat på soptippen och huset i Grishult var så välstädat som det aldrig tidigare varit. Vårat nya hus är toppen och tro det eller ej....jag saknar inte Grishult en sekund. Det ända jag saknar ibland är de trevliga grannarna som vi hade i Mossahägnad. Men nu när hösten och vintern närmar sig med stora steg så är jag så glad över isoleringen som finns i väggarna på detta hus och inte minst pelletspannan i källaren som sköter sig helt på egen hand med lite tillsyn då och då!
Vi har fixat en del på nedervåningen, eller vi har gjort om helt och hållet kan man säga. I ett senare inlägg ska jag visa lite bilder men det måste möbleras lite mera först.

 
Så här ser huset ut...                      Så här ser det inte ut längre...

 
        Lillebror målar fort, fort!

På bilden ovan ser trädgården helt okej ut men den har blivit min stora bedrövelse. Så mycket växter å så mycket ogräs. Gör om gör rätt säger jag bara, trädgården ska planeras om!

Tuva
Mitt älskade lilla gryn har blivit en ganska stor liten tjej. Hon har hunnit fylla ett år och hade självklart kalas med tårta och paket. Tyvärr var lilla hönan sjuk på sin födelsedag och ville inte äta så tårtan blev aldrig provsmakad av födelsedagsbarnet. Men hon var med och försökte blåsa ut ljuset på tårtan.

 

En snygg taklampa till egna rummet och massa fina kläder var några av grejerna som gömde sig bakom det fina paketpappret. Tuva verkade mycket nöjd och öppnade paket med stor glädje!

Vi har hunnit med mycket mer än att fylla år, stranden var tex. en höjdare.


Luka ogräs är kul!


Mormor har en pool!


Än har Tuva inte lärt sig gå. Hon tog två steg i lördags och hon kan stå en stund utan att hålla sig i nåt men mer än så är det inte. För Tuva är detta inget som helst bekymmer, ska hon ta sig någonstans inom husets ramar så kör hon Bobby Car! Å det går fort, fort när hon kommer åkandes. Inte sällan är det en snutte, en strumpa eller något köksredskap lastat på ratten och benen går som trumpinnar för att farten skall vara så hög som möjligt.



Det finns mycket kvar att förtälja. Semestrar, hästen och inte minst Mattias pågående resa uppe i Norra Sverige (älgjakt) men det hinns inte med i dag. Jag ska jobba i morgon och måste upp i rättan tid så benhögen måste omkull nu. På återseende!

Tjing!

Förresten.... kom på en sak. Lagade jättegod gryta till kvällsmat, här är receptet.
http://receptfavoriter.se/recept/currygryta-med-kyckling.html





9 månader

Igår var det den 5 maj och då fyllde Tuva nio månader. Kryper gör hon med god teknik och bra hastighet sen en tid tillbaka, nu är det dags för nästa steg.... att ställa sig upp för att sedan ta de första stegen framåt. Ja går gör hon inte ännu och det kommer förhoppningsvis dröja ännu ett tag men att ställa sig upp har hon tränat på ett tag och nu är inte det några problem längre.



En mycket nöjd liten tjej!

Påsk

Den sötaste lilla påskakärringen hade vi nog allt här i Grishult.


Tuvastatus

Det går stadigt framåt här hemma. Tand nummer två har precis trängt igenom tandköttet och den är vass. Nu finns det en för kött och en för bröd och Tuva är så lycklig. Hon äter gärna mammas eller mormors hembakade bröd och helst med philadelphiaost, vanlig ost och smör eller mjukost. Leverpastejsmörgås får hundarna. Till lunch vill hon gärna ha mammas fiskgratäng eller spagetti med köttfärssås. Pappas korvgryta är en annan favorit. När mamma äter grape till frukost så smakar hon gärna och har vi avokado i en sallad så vill Tuva också ha.

För ett tag sedan testade Tuva krypläge och jag trodde att hon snart skulle sätta fart som en skalbagge över golvet. Faktum är att jag är rätt nöjd med att det inte blivit så. Hon ställer sig ofta i krypläge men hur hon sen ska ta sig framåt har hon inte listat ut. Istället ligger hon på mage och skjuter sig bakåt med händerna. Detta går inte så fort men hon tar sig fram dit hon vill så länge det inte står nåt i vägen. Så just för tillfället är det största nöjet att röja ur tv-bänken och soffbordet. Det ligger dvd-filmer, tidningar och andra prylar strödda över hela vardagsrummet och varje papper hon får tag i utrustas med musbett i hörnen.

Hon har också lärt sig att sätta sig upp från liggande. Det gör ju att hon blir mycket mer flexibel och kan sätta sig upp när hon ålat fram till tex. tv-bänken. Och när man sitter når man mycket högre än när man ligger ner på golvet, med andra ord så går det att röja ur den övre hyllan på tv-bänken också.

Sist men inte minst måste jag nämna vårt senaste inköp. Vi har köpt hus!!! Äntligen!!!! Det känns så bra och nästan ofattbart. Grishult kommer bli sex invånare fattigare i juni för då drar vi.

Mer om det senare, Tuva måste i säng.....

Ljud!!!

Grishult klockan 06:45 tisdag morgon.

Mamma lägger kudden över huvudet och försöker sova några minuter till, pappa känner sig utvilad och ligger och petar. Ur spjälsängen hörs Babababababa Bababababa Babababa Bababababa Bababababababa.... Snart kommer Babababababa-ljudet från andra sidan, det lyckliga lilla barnet har fått komma upp och nu är det två stycken som petar på mamman som vill sova.

Babababababa Babababababa Babababab Babababababababab Bababababa.... ingen ide att kämpa emot, lika bra att kliva upp för Babababa-barnet vill ha gröt!

Krypläge

Lilla Tuva kämpar och kämpar. Hon kan ta sig fram korta sträckor genom att ligga på mage och putta sig baklänges med händerna, rulla från mage till rygg och tvärtom funkar också. När hon sitter kan hon ibland börja studsa på rumpan och på så sätt ta sig lite framåt men det går verkligen inte fort då. Har försökt visa henne hur man gör när man kryper men det är lönlöst, hon blir bara arg och ledsen. Men så igår kväll låg hon på sitt fårskinn framför tv:n och grejade och vips så stog hon i krypläge! Skitnöjd tittade hon upp på oss och flinade. Det blev inget avansemang framåt men hon stog på händer och knän en stund och var mycket lycklig.

Kryper hon om tre veckor? Frågade Mattias. Hon kryper innan tror jag. Vi får väl se, hon låg på golvet för en stund sedan och kämpade förbrilt. Man blir trött av att lära sig nya saker... nu ligger hon i sängen ijämte Lester och sover sött.



På väg in under soffan.

Mamma fick fiska ut henne när hon kommit så långt in under soffan så huvudet tog emot. Kan meddela att humöret inte var riktigt lika uppåt just då. Det var en arg och frustrerad tjej som plockades fram.



Ups där kom Lesters svans med på bild.

Tuva älskar djur. När hon sitter i vagnen i stallet och vi hämtar in hästarna så skiner hon upp och tjoar till av lycka. Ännu lyckligare blir hon när hon får syn på Tyke och Morris, de är helt klart favoriterna. Lester är också en kul kille men han tycker inte att Tuva är lika kul. Det blir stora omvägar runt hennes filt och när hon börjar röra på sig mer så tror jag han kommer välja att vara på andra sidan om ytterdörren.

Hundarna däremot har lärt sig att utnyttja vår nya lilla familjemedlem. När Tuva ska äta så bänkar de sig båda under hennes stol. Alltid ramlar där ner nåt och då gäller det att vara på sin vakt för att vara först framme.

Tuva älskar att sitta på köksgolvet och inte sällan sätter sig hundrana ijämte henne och låter sig bli klappade. De sitter helt stilla medans hon stryker dem på pälsen. Det har även hänt att Morris ena öra slinkit in i munnen men det bryr han sig inte om. Han bara lutar på huvudet och låter henne smaka. Men då är mamma där snabbt och fixar. Inga hundöron i munnen skall vara!!


Att sitta...

Nu är det ju ingen nyhet längre att Tuva kan sitta. Det är inte bara av en ren händelse utan hon har kontroll över det hela. Enstaka gånger har hon vält det senaste och jag inbillar mig att det då varit med flit, i vilket fall utan gråt. När hon känner sig lite ostadig så gör hon det enda rätta och håller i sig..... i öronen!! Å tro det eller ej men då återfår hon balansen, samtidigt som hon är så söt så man vill äta upp henne :)

Idag var sista gången på babysimmet, åtta gånger har vi varit där och det är bara någon enstaka gång som vi klarat oss undan gråt och tandgnissel (om det hade funnits några tänder i den lilla munnen). Jag har varit jätteförsiktig med henne för att hon inte ska bli rädd men det här med babysimmande har ändå inte passat henne, förrens idag. Hon flöt, plaskade, sprattlade med benen och var på ett strålande humör. Så på hugget att simläraren sa att nu kan Tuva också prova att dyka. Ett två tre så dök Tuva och någon sekund senare fick hon komma upp i min famn. Något förvånad men absolut inte ledsen. Det kändes lite som en revanch. Inte för att dykningen är så viktig för mig, jag vill ju bara att hon ska tycka det är mysigt att bada och inte vara rädd för vatten. Men jag har inte betalt 900kr för att sitta i omklädningsrummet eller stå i bassängen och sjunga sånger. Jo för sånger har vi sjungt. Idag hann vi med fem olika sånger, varav två sjöngs två gånger, på 30 minuter. Inte illa :) Men okej, barnen gillar dt så låt det gå och vi gör ju rörelser till så de får känna på vattnet hela tiden.

I kväll är jag och Tuva ensamma hemma, pappa kommer inte hem innan i morgon. Det är lite läskigt att vara ensam när det stormar och snöar ute. Fast vilka ogärningsmän vågar sig ut i detta väder? Det är skönt att ha hundarna liggandes i köket, Morris släpper inte in vem som helst utan protester. Jag eldar och eldar i pannan men värmen pyser ut genom väggarna. Nu, mer än någonsin, önskar jag mig ett eget hus.

Min lille häst har vilat färdigt och är igångsatt igen. Han känns mycket fin och det verkar som att vilan gjort honom gott. I går drog han av sig en sko men det löste sig smidigt idag för hovslagaren var ändå på förbipasserande och kunde komma inom och slå dit den igen.

Nu ska jag titta på Skavlan innan jag går in i sängkammaren och sällskapar min underbara lilla tös. Hon sover nämligen redan sött med nappen i munnen, gosekaninen i handen och snuttefilten över huvudet!

En härlig bild på en tjej med mycket energi och massa bus!


Escujan och jag i mitten på december. Många minusgrader var det. Nu ser vi fram emot snösmältning, tjällossning och snödroppar som växer i vägkanterna.


Tjipp tjopp!

Framsteg del 2

Kan minsann utan stöd också!



Det kom bara över en natt. Visst välter hon då ochdå men det är ändå så att hon sitter korta stunder med viss kontroll. Det är mycket roligt att sitta och leka istället för att ligga ner, man ser ju så mycket mer och kan sträcka sig efter leksakerna. Fast ibland när man sträcker sig så kan det bli så här...



Då får mamma rycka in och hjälpa upp för stoltheten har fått på tok för mycket stryk för ett ögonblick.

Tuttetime!!

Framsteg

Det går stadigt framåt i utvecklingen här hemma. Nu kan nämligen Tuva sitta själv med stöd. Mycket nöjd kan hon sitta långa stunder och plocka med sina leksaker. Det måste rymmas enorma mag- och ryggmuskler i den lilla kroppen för hon lutar sig så långt fram hon kan och tar en leksak och sen drar hon sig upp till sittande igen, utan att sätta händerna i golvet! Likadant är det bakåt och åt sidorna, har hon bara inte vält ner för djupt så drar hon sig upp igen. Men ibland är det också väldigt skönt att bara välta ner på de mjuka kuddarna och ligga där och mysa! Då kan man ju dessutom passa på att smaka på sina tår.


Hör nu på go vänner....

....så ska jag för er berätta. Ja ni känner säkert igen stråfen från en av våra mest populära barnvisor. I visan berättar pigan Lina om alla hyss som Emil tog sig för. Det var allt ifrån att hissa upp lillasyster Ida i flaggstången till att köra huvudet i soppskålen. Det var egentligen inte om Emils, i mitt tycke oförargerliga, hyss jag tänkte skriva utan om hur man får upp ögonen för nya och gamla grejer när man skaffat barn samt hur man blir bemött i samhället när man har en barnvagn med sig.

Tuva var inte mer än 4,5 månad gammal när julafton infann sig. Alla vet ju att så små barn inte förstår någonting av julklappar och inte heller är i så stort behov av några (om de inte innehåller kläder förstås), det är ju mest snörena och pappret som är intressant. Men "det måste ju vara rättvist!" Ja visst så tänker jag också och det är också därför som Tuva kunde stoltsera med ett av de högsta julklappsbergen efter att tomten lämnat oss. Erkänner att jag hade kvittot på några av dem i min plånbok :) Inga av julklapparna hon fick var av det "onödiga" slaget. Massa fina kläder och leksaker som hon verkligen uppskattar. Än har hon inte fått ta fram allting, det kan lätt bli för mycket med leksaker i vardagsrummet, så vi plockar fram dem lite allt eftersom. Särskilt en julklapp, som jag själv införskaffade, blev riktigt bra. En CD-skiva med de bästa sångerna och de populäraste berättelserna från Astrid Lindgrens succéfilmer. 

Jag är själv uppvuxen med Astrids sagor och berättelser och detta vill jag placera i hyllan över bra upplevelser från min barndom. Innan Tuva kom till världen så var det ett tag sedan jag hade "kontakt" med något från Astrids värld men en stor dvd-box med Pippi-filmer i doppresent gjorde att jag fick upp ögonen igen. Så nu spelar vi sångerna från Rasmus på luffen, Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga på högsta volym. I bland dansar vi till musiken och sjunger med eller så sitter vi bara tyst och lyssnar. I vilket fall så kan ibland känslan av att man är barn på nytt infinna sig och trots att filmerna och musiken nu börjar bli till åren komna så står de sig. Jag är glad att även min dotter kan få växa upp med Astrid och hennes "figurer". Så till nästa jul kommer det med stor sannolikhet finnas en eller flera DVD filmer med Emil, Bullerbybarnen eller en luffande Rasmus med i julklappshögen. Å mamma kommer sitta med och titta när filmerna rullas upp på tvskärmen.

Att få möjlighet att vara hemma med sitt lilla barn på det sätt som vi kan i Sverige är jag mycket tacksam över. Vi behöver inte ta oss så hemskt långt utanför Sveriges gränser innan vi stöter på helt andra lagar och regler för barnafödande och tiden därefter. Att dessutom kunna dela denna underbara tid med en av sina bästa vänner gör det förstås ännu bättre. Linda gick på föräldraledighet i början på december och sen dess har det inte varit svårt att få tiden till att gå.

Vi lever båda två under den filosofin att barn skall inte vara ett hinder utan en möjlighet och om vi hjälps åt så kan vi komma långt. Ingen av oss har planerat att lägga ner ridningen utan istället så passar vi varandras barn medans den andra rider. Vi har köpt biljetter till Göteborg Horse Show och båda barnen skall med, även på restaurang. Campingplatsen i Falsterbo är redan bokad och varje torsdag sen två veckor tillbaka går vi på mamma/baby-gympa. 

Förra veckan blev vi sugna på att gå på bio, Änglagård 3. Men inte får man väl gå på bio med en liten bebis? Vi hade inte blivit förvånade om de hade misstyckt och bett oss komma på andra tankar. Iallafall så slog vi en signal till biografen i Varberg och vi var mycket välkomna. De förklarade att det var dagbio och inte "barnvagnsbio" så ljudet kanske skulle vara i högsta laget för en liten knodd och skulle barnen börja gråta så ville de att vi skulle lämna salongen. Utrustade med hörselkåpor till barnen gick vi på bio och hade det jättemysigt. Alla besökarna ville titta på Tuva och Anton och tyckte det var roligt att vi tog med dem på bio. De gav knappt ifrån sig ett ljud på hela tiden. 

Med bland annat ett biobesök i bagaget så kan man ju tycka att en fika eller lunch på stan är väldigt banalt. Sånt gör ju alla!! Men så enkelt är det inte. För det första så finns det knappt något café eller lunchställe i Varberg som ligger i markplan. Nej man möts av en trappa och därefter en dörr som inte går att ställa upp. Två fik utan trappa har vi hittat och båda dessa har fått ett besök. Trevligt på båda två men tyvärr har det ena ett så torrt utbud på menyn så man gärna kollar vidare. I vilket fall så bestämde vi oss en dag för att bemästra en av alla dessa trappor för att få oss en god sallad till lunch. Äta lunch ute på stan med en barnvagn i släptåg är ju inga problem, det behöver man ju inte fråga om man får lov att göra. Ack så fel vi fick!

Vi bestämde oss för ett ställe som ligger på ett hörn och har en väldigt blå dörr. Vi ansåg att det fanns tillräckligt med utrymme där inne för att vi skulle få plats och inte vara i vägen för övriga gäster. Ja vi tänker faktiskt på vår omgivning och gör inget egoistiskt bara för att vi ska komma fram och ta plats. Faktum var att gästerna på detta café var lätträknade och jag förstår nu varför. Vi fick hjälp av en mycket trevlig kvinna på gatan, som dessutom också skulle in på detta café, att lyfta in vagnarna och allt gick mycket smidigt. Men i dörren möts vi av en mycket irriterad man ur personalen. Vi var inte önskade där inne och det visade han mycket tydligt. Han var irriterad när vi tog fram en barnstol till Tuva (men ändå fanns där barnstolar att låna??), han var irriterad när vi beställde mat, trots att vi inte stog och velade och jag upplevde honom till och med som irriterad när vi betalade! Vad de andra i personalen tyckte framgick inte för den här mannen var så övertydlig med blickar och kommentarer så det var det ända som märktes.

Av förklarliga själ så kunde vi inte riktigt slappna av och njuta av måltiden trots att vi inte var i vägen för någon, hade betalt för oss och båda barnen var som två ljus. Anton sov i vagnen och Tuva satt nöjd i sin stol och skrattade lite. När vi var klara packade vi snabbt ihop våra grejer och rullade ut därifrån, behöver jag säga att vi hade svarta blickar i ryggen? Jag behöver säkert inte heller säga att detta café aldrig någonsin mer kommer få ett besök av mig, med eller utan barnvagn. Det spelar ingen roll hur god kycklingröra de serverar, svartlistade är de för all framtid.

Nu önskar vi oss ett riktigt café med lunchservering i gallerian, så att både barnvagnar och inte minst rullstolar kan komma in. Hur svårt kan det vara?

Ett litet charmtroll!

Ännu ett inlägg i väntan på årskrönikan..... Tuva låg på golvet och förde ett jäkla liv, men som vanligt när jag får fram kameran så tystnar hon och ligger mest och kollar. Ni tror väl inte hon är nyfiken? Å nej absolut inte (lögn)! Fröken Förveten är hennes andra namn! 

Så här go och glad blir man iallafall när man ätit en liten portion gröt till frukost. Jajamensan, idag fick jag i henne lite gröt på morgonen och den var naturell utan fruktpuré!

Den rödlätta färgen på fötterna avskriver jag mig allt ansvar ifrån. Jag sätter på strumpor, för att de små fötterna ska vara varma och goa, men dessa slits av ögonblickligen och sen far de ut och in i munnen och dravlas med dagarna i ända. Så ja, de är både röda och lite kalla men ägaren är ju fullt nöjd med detta.

http://www.youtube.com/watch?v=9raEchCaLaY

Tjipp tjopp!

Nytt år - nya möjligheter

Behöver väl inte säga nåt... jag är kass på att hålla den här bloggen intressant och uppdaterad. Men den som väntar på nåt gott.... jag håller på att fila på en årskrönika. Den kommer publiceras här inom kort. Tills dess får ni hålla till godo med en liten bild.

En rälig tomte och tre söta barn.


På återseende....

Det händer grejer

För exakt en vecka sedan fyllde jag 30 år. Inte mycket att säga om detta, jag har ingen kris och livet har inte ändrat sig nåt nämnvärt för min del den senaste veckan. Någon som det däremot blivit lite förändring för är lilla Tuva. Hon fyllde fyra månader i söndags och då passade vi på att introducera lite annat än tuttemat i matväg. Lite gröt på kvällen innan läggdags och en majskrok eller två till fikat. Tuva älskar det, majskrokarna fixar hon på egen hand och när det är dags för gröt så gapar hon som en fågelunge. Än så länge är inte portionerna så stora så det gör någon skillnad på nattsömnen men jag hoppas att hon skall sova lite längre pass med en portion gröt i magen.

Gott med majskrok....
 

.... och mycket smaskigt med gröt!


Lite päronpuré efter gröten har vi också provat och det gick hem. Tror minsann att Tuva är ett hungrigt litet barn.

Nu ska vi göra lite lunch till mamma, sedan är det dags för stallet. Idag drar vi iväg till ridhuset och hoppar några språng.


RSS 2.0