grishult

Den kattägare som tror sig vara herre i sitt eget hus rekommenderar jag ta sig en allvarlig funderare igen. Hur funkar det egentligen där hemma? Jag tror nämligen inte det finns någon katt som låter sig underkastas. Har man väl släppt in dem så är man i deras våld. Här i Grishult är det ingen tvekan och jag har accepterat det. Alla knäböjer vi för Lester. Han boxar till Tyke om det behövs, han får Husse att gå upp mitt i natten för att bli insläppt och mig för att bli utsläppt eller få matskålen påfylld. Morris har han nog ett tyst och hemligt avtal med för där är det tämligen lungt. Lilla Tuva är det inte lätt att köra med men det har Lester löst på sitt eget lilla vis. Kom inte och säg att katter inte är smarta.

I babyskyddet


I barnvagnen


Nu undrar ni säkert, har han aldrig intresserat sig för vaggan? Jo då, jag har hittat grus i vaggan som vittnar om att han varit där med sina smutsiga fötter. Dock har jag inte lyckats komma på honom och därmed inte heller lyckats fånga honom på bild. Å självklart är jag noga med att vakta Tuva så han inte lägger sig på henne. Men jag har en liten känsla av att vår Lester är smartare än så, han är väldigt försiktig med Tuva och ligger hon i sängen så lägger han sig en bit därifrån.

Om vi återgår till det där med grusiga fötter så är detta ännu en plats som Lester gärna besöker när tassarna är som skitigast. Men det är endast för att reta Husse.


Sen har jag en liten fråga till mina fotokunniga vänner. Varför är det så svårt att få klara bilder på Lester? 90% av bilderna jag tar på honom, trots att han är stilla, blir suddiga. Men bilderna på Tyke blir inte suddiga. Varför är det så här?

Nu avslutar vi detta inlägg med en bild på det bästa som hänt mig!


Tjing tjong!