Det sitter en dryg jävel i jämte mig
Det går bra för Husse nu, blåser medvind kan man säga. Morris har drivit rådjur i två timmar och Tyke älg i tre timmar. Älgen fick till slut sätta livet till, rådjuret klarade sig den här gången. Jaktkompisarna var grymt imponerade och vill ha den Grishultska trion på besök vid fler tillfällen.
Vi har tittat på bilden på den skjutna älgen säkert åtta gånger och jag har hört historien säkert dubbelt så många gånger. Vi har ätit älgbiffar och Husse har konstaterat att det finns folk som äter pizza en lördagkväll. Jag svarar med ett hummande, tillhör ju den skaran som faktiskt hade kunnat tänka mig en pizza en lördag kväll.
"Idag har jag skjutit på en död älg som gick" kläckte Husse ur sig när han kom hem från skogen. Ok, men ursäkta, nog för att det är halloween men hur gick det där till?? Kvällen har varit kantad av liknande uttryck och jag känner mig sakta men säkert mätt på detta ämne. Då drar han upp korken på en flaska rom och dricker direkt ur flaskan. "Ja pirater och jägare dricker direkt ur flaskan" kläcker han ur sig. Ok och vilken kategori tillhör då Husse? Vad gör de egentligen där ute bland träden?
I morse när klockan ringde så konstaterade Husse att han sovit hela natten, under ett tjockt täcke, med långkalsongerna på!?!?! Varför går man och lägger sig med långkalsoner på när det är 25 grader varmt i sovrummet och katten ligger som en sten och värmer ytterligare? Ja inte beror det på att man är en häftig sjörövare iallafall, träben behöver nämligen inga långfillingar. Inser att jag inte behöver vara rädd för några kölhalningar här, det är nog trots allt en jägare jag har här i huset. Och med tanke på tugget här hemma i kväll så är detta ytterligare bekräftat. Det föreligger stor risk för skavsår i mina öron innan januari är slut.
Simma lungt!
Vi har tittat på bilden på den skjutna älgen säkert åtta gånger och jag har hört historien säkert dubbelt så många gånger. Vi har ätit älgbiffar och Husse har konstaterat att det finns folk som äter pizza en lördagkväll. Jag svarar med ett hummande, tillhör ju den skaran som faktiskt hade kunnat tänka mig en pizza en lördag kväll.
"Idag har jag skjutit på en död älg som gick" kläckte Husse ur sig när han kom hem från skogen. Ok, men ursäkta, nog för att det är halloween men hur gick det där till?? Kvällen har varit kantad av liknande uttryck och jag känner mig sakta men säkert mätt på detta ämne. Då drar han upp korken på en flaska rom och dricker direkt ur flaskan. "Ja pirater och jägare dricker direkt ur flaskan" kläcker han ur sig. Ok och vilken kategori tillhör då Husse? Vad gör de egentligen där ute bland träden?
I morse när klockan ringde så konstaterade Husse att han sovit hela natten, under ett tjockt täcke, med långkalsongerna på!?!?! Varför går man och lägger sig med långkalsoner på när det är 25 grader varmt i sovrummet och katten ligger som en sten och värmer ytterligare? Ja inte beror det på att man är en häftig sjörövare iallafall, träben behöver nämligen inga långfillingar. Inser att jag inte behöver vara rädd för några kölhalningar här, det är nog trots allt en jägare jag har här i huset. Och med tanke på tugget här hemma i kväll så är detta ytterligare bekräftat. Det föreligger stor risk för skavsår i mina öron innan januari är slut.
Simma lungt!
Tydliga gränser
Alla varelser av manligt kön behöver ha tydliga gränser. Winston har väldigt tydliga gränser, han får tex inte slå med huvudet när man försöker sätta på träns, leda honom eller ta i tyglarna. Han får inte heller kasta sig iväg i galoppfattningarna och skall stå absolut still när han hör ordet "stanna" mm mm. Man kan i princip säga att hela hans vardag består av gränser som skall följas. Detta vet Winston mycket väl om. Men han har ett bra tag levt på hoppet om att jag ska ändra mig. Nu är han 6 år gammal och börjar fatta poängen, antalet ifrågasättningar har minskat avsevärt det senaste halvåret.
Tyke har sina gränser, och han är den lättaste att uppfostra. Han lyssnar och vill vara till lags, överdriver nästan och blir töntigt underlägsen. Ber ibland om ursäkt för att han finns. Gör absolut inget som han inte vet är ok. Skulle han bli obstinat räcker det med ett tag i örat eller nackskinnet. När han blir allt för ivrig så kan han springa över både folk och fä med ändå på ett hjärtligt sätt. Tyke är 5 år gammal och har potential att lära sig precis det jag vill att han ska kunna. Gå på lina kanske??
Husse har oxå gränser i sin tillvaro, men där är det värre. Han får tex. inte ställa tomma ölburkar på diskbänken eller lägga sin toalettlektyr i min necessär. Blir oxå tokig av att han inte skjuter in korgarna i sin garderob. Men hur många gånger ska jag behöva säga detta???? Jag ser rött när det står en burk med märket Falcon på den rostfria ytan i köket eller när en rullad pappers älg är nerkörd i min necessär som jag använder varje dag. Husse är 29+ och skam den som ger sig, det är la då själva den om inte det ska gå att lära honom lite sambohyfs! Skam den som ger sig.
Lester är 4 år gammal och här har jag gett upp för längesen. Det finns gränser i detta hem för honom men det skiter han fullkomligt i. Han får inte klösa på trösklarna och han får inte väcka mig mitt i natten av den anledningen att matskålen är tom, men hur ska jag få honom att begripa? Tips mottages tacksamt! Katten är omöjlig.
Sist men inte minst kommer Morris och han är en saga för sig. För ett och ett halvt år sedan så menade vi på att det var omöjligt. Han är så enveten så honom går det inte att lära någonting. Han lyssnade inte ens till sitt eget namn och sitt, stanna och vänta fanns inte i hans ordförråd. Han fanns och medverkade men var en "no body". Sen hände det någonting förra hösten, vår "no body" fick för sig att han skulle klättra några steg i rangordningen och under honom skulle bla. jag vara. Effekten av detta lät inte vänta på sig. Morris var vansinnig så fort jag visade mig och vägrade acceptera att jag ens fanns i hans närhet. Det gick så långt så vi allvarligt funderade på att ta bort honom. Jag hatade hunden och vägrade ta i honom. Dessutom jagade han inget bra och vad har man en jakthund som bara vimsar omkring till?
Tidigt i våras hände det som jag varit rädd för men som Husse lovat aldrig skulle få hända. Morris rev ner en paket köttfärs från diskbänken och när jag skulle plocka upp den så bet han mig i armen. Nu var det färdigt "Ta ut och skjut honom, jag hatar honom" skrek jag efter Husse medans Tyke sprang runt mina ben och försökte "hjälpa".
Idag kan Morris tacka min envishet för att han lever. Husses sista önskan var att inte behöva ta bort hunskrället utan att ta reda på vad problemet grundar sig i. Ok, jag gick med på att åka till en "hundtämjare" och visa upp eländet. Det tog väl ungefär 10 sekunder för honom att se att hunden var totalt ouppfostrad. Han fick låna kopplet med Morris i andra änden och efter en lång stund så räckte han över det till mig och sa lycka till. Han visste också att jag inte är någon hundmänniska. Idag tror inte hundtämjaren att Morris lever längre. Den hunden är inte lätt sa han och gav mig några tips samtidigt som han ruskade på huvudet. Och jag håller med, det har inte varit lätt. Tårarna har runnit på mig vid ett flertal tillfällen och jag vet inte hur många gånger som Morris tuggat fradga när jag burit honom i strypkopplet för att han ska ge sig och sluta upp med att morra och visa tänderna. Varje dag samma visa.... Metoden för att nå framgång i detta fall är inget man pratar högt om men att behöva avliva en hund för att den är arg är inte heller något att skryta med.
Idag är Morris "Mattes hund". Han går fot även utan koppel, kommer när man ropar, sitter på kommando och drar aldrig i kopplet. Han väntar tills han får "varsågod" innan han börjar äta och han jagar som aldrig förr. Tvåtimmars drev i början på säsongen utan vidare förträning och redan, trots att vi bara är i slutet på oktobet, så är det skjutit 3 rådjur för honom! Men det allra bästa av allt är att han viftar på svansen när han ser mig och vi ser på honom att han mår så bra. Han gosar och myser och vill vara till lags. Morris är 7 år gammal och ingen ska säga att det inte går att lära gamla hundar sitta. Jag hade gett upp hoppet men är du bara beslutsam nog så går det.
Numera vet Morris var gränserna för honom går, och skulle han bli osäker så är det bara att fråga Tyke för de har samma. Dock önskar Morris fortfarande att gränsen mellan köket och vardagsrummet skall upphävas och detta visar han så tydligt det bara går. Trösklen är ok, men inte längre. Blicken säger mer än allt annat.
Tyke skymtas i bakgrunden och skulle Morris trots allt "gå över gränsen" så kissar Tyke ner sig. Som sagt, han han har fattat poängen, tråkigt bara att han tar åt sig när andra gör fel.
Till våren skall vi gå på hundkurs, då ska hundtämjaren få se Morris "spökhunden" in action. En riktig cirkushund!
Tyke får oxå följa med, någon måste ju visa hur en riktigt lydig hund uppför sig!
Säg hej till John Blund.... jakthund!
Tyke har sina gränser, och han är den lättaste att uppfostra. Han lyssnar och vill vara till lags, överdriver nästan och blir töntigt underlägsen. Ber ibland om ursäkt för att han finns. Gör absolut inget som han inte vet är ok. Skulle han bli obstinat räcker det med ett tag i örat eller nackskinnet. När han blir allt för ivrig så kan han springa över både folk och fä med ändå på ett hjärtligt sätt. Tyke är 5 år gammal och har potential att lära sig precis det jag vill att han ska kunna. Gå på lina kanske??
Husse har oxå gränser i sin tillvaro, men där är det värre. Han får tex. inte ställa tomma ölburkar på diskbänken eller lägga sin toalettlektyr i min necessär. Blir oxå tokig av att han inte skjuter in korgarna i sin garderob. Men hur många gånger ska jag behöva säga detta???? Jag ser rött när det står en burk med märket Falcon på den rostfria ytan i köket eller när en rullad pappers älg är nerkörd i min necessär som jag använder varje dag. Husse är 29+ och skam den som ger sig, det är la då själva den om inte det ska gå att lära honom lite sambohyfs! Skam den som ger sig.
Lester är 4 år gammal och här har jag gett upp för längesen. Det finns gränser i detta hem för honom men det skiter han fullkomligt i. Han får inte klösa på trösklarna och han får inte väcka mig mitt i natten av den anledningen att matskålen är tom, men hur ska jag få honom att begripa? Tips mottages tacksamt! Katten är omöjlig.
Sist men inte minst kommer Morris och han är en saga för sig. För ett och ett halvt år sedan så menade vi på att det var omöjligt. Han är så enveten så honom går det inte att lära någonting. Han lyssnade inte ens till sitt eget namn och sitt, stanna och vänta fanns inte i hans ordförråd. Han fanns och medverkade men var en "no body". Sen hände det någonting förra hösten, vår "no body" fick för sig att han skulle klättra några steg i rangordningen och under honom skulle bla. jag vara. Effekten av detta lät inte vänta på sig. Morris var vansinnig så fort jag visade mig och vägrade acceptera att jag ens fanns i hans närhet. Det gick så långt så vi allvarligt funderade på att ta bort honom. Jag hatade hunden och vägrade ta i honom. Dessutom jagade han inget bra och vad har man en jakthund som bara vimsar omkring till?
Tidigt i våras hände det som jag varit rädd för men som Husse lovat aldrig skulle få hända. Morris rev ner en paket köttfärs från diskbänken och när jag skulle plocka upp den så bet han mig i armen. Nu var det färdigt "Ta ut och skjut honom, jag hatar honom" skrek jag efter Husse medans Tyke sprang runt mina ben och försökte "hjälpa".
Idag kan Morris tacka min envishet för att han lever. Husses sista önskan var att inte behöva ta bort hunskrället utan att ta reda på vad problemet grundar sig i. Ok, jag gick med på att åka till en "hundtämjare" och visa upp eländet. Det tog väl ungefär 10 sekunder för honom att se att hunden var totalt ouppfostrad. Han fick låna kopplet med Morris i andra änden och efter en lång stund så räckte han över det till mig och sa lycka till. Han visste också att jag inte är någon hundmänniska. Idag tror inte hundtämjaren att Morris lever längre. Den hunden är inte lätt sa han och gav mig några tips samtidigt som han ruskade på huvudet. Och jag håller med, det har inte varit lätt. Tårarna har runnit på mig vid ett flertal tillfällen och jag vet inte hur många gånger som Morris tuggat fradga när jag burit honom i strypkopplet för att han ska ge sig och sluta upp med att morra och visa tänderna. Varje dag samma visa.... Metoden för att nå framgång i detta fall är inget man pratar högt om men att behöva avliva en hund för att den är arg är inte heller något att skryta med.
Idag är Morris "Mattes hund". Han går fot även utan koppel, kommer när man ropar, sitter på kommando och drar aldrig i kopplet. Han väntar tills han får "varsågod" innan han börjar äta och han jagar som aldrig förr. Tvåtimmars drev i början på säsongen utan vidare förträning och redan, trots att vi bara är i slutet på oktobet, så är det skjutit 3 rådjur för honom! Men det allra bästa av allt är att han viftar på svansen när han ser mig och vi ser på honom att han mår så bra. Han gosar och myser och vill vara till lags. Morris är 7 år gammal och ingen ska säga att det inte går att lära gamla hundar sitta. Jag hade gett upp hoppet men är du bara beslutsam nog så går det.
Numera vet Morris var gränserna för honom går, och skulle han bli osäker så är det bara att fråga Tyke för de har samma. Dock önskar Morris fortfarande att gränsen mellan köket och vardagsrummet skall upphävas och detta visar han så tydligt det bara går. Trösklen är ok, men inte längre. Blicken säger mer än allt annat.
Tyke skymtas i bakgrunden och skulle Morris trots allt "gå över gränsen" så kissar Tyke ner sig. Som sagt, han han har fattat poängen, tråkigt bara att han tar åt sig när andra gör fel.
Till våren skall vi gå på hundkurs, då ska hundtämjaren få se Morris "spökhunden" in action. En riktig cirkushund!
Tyke får oxå följa med, någon måste ju visa hur en riktigt lydig hund uppför sig!
Säg hej till John Blund.... jakthund!
Så roligt!
Kolla länken! Vårt projekt med unghästtema är omskrivet på Tidningen Ridsports hemsida.
http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=252642
Fredagen den 6/11 klockan 17:30 så kör vi igen. Då kommer KG Svensson och visar tömkörning. Fyra hästar i olika utbildningsstadier, från 2,5 år till svårklass häst, kommer visas. I pausen finns det mat och god fika i cafeterian! Skicka gärna en intresseanmälan till [email protected].
Välkomna!
http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=252642
Fredagen den 6/11 klockan 17:30 så kör vi igen. Då kommer KG Svensson och visar tömkörning. Fyra hästar i olika utbildningsstadier, från 2,5 år till svårklass häst, kommer visas. I pausen finns det mat och god fika i cafeterian! Skicka gärna en intresseanmälan till [email protected].
Välkomna!
Dagen då tiden stog stilla
Klockan 12:40 idag gav min mobiltelefon upp. Hjärtat slutade slå och andningen blev svag, eller hur man nu kan beskriva det. Jag kan tänka mig att den fick lite för mycket av den blöta varan som kom uppifrån. Livet i min jackficka under dagens ridtur blev helt enkelt för mycket.
Jag har så otroligt snälla vänner som lånar ut sina fina hästar till mig när Winston behöver vila och min ridabstinens blir på tok för hög. Idag var det Cruella som fick ställa upp och det gjorde hon med spetsade öron. Mycket fin häst, önskar mig en sådan fast i lite mindre kostym.
När vi kom hem var inte ett klädesplagg torrt. Det var med andra ord plaskblött ända in på skinnet. Hjälmen och stövlarna står i pannrummet för att torka tills i morgon. Då är det nämligen dags att sätta igång Winston igen och det ska bli så roligt. Har längtat efter honom och känner mig riktigt laddad. Har en känsla av att Winston också tycker det ska bli kul.
Trots att jag tog sovmorgon i morse så har jag hunnit med massor idag. Vikit ihop all den rena tvätten som låg i en stor hög. Typ tre veckors tvättande som jag försökt ignorera, men nu är det gjort och garderoben blev full. Dammsugaren har svept över hela undervåningen och toaletten är skurad. Köket ser helt ok ut och sängen har fått nya kläder. Mycket behövligt efter att Lester i omgångar varit där med grusiga fötter. Kattrackarn borde lära sig att skrapa tassarna på dörrmattan.
Sen har jag betalt alla räkningar, eldat i pannan och kört två maskiner tvätt. Ja högen som inte längre finns måste ju påbörjas igen. Hela dagen har jag förundrats över att klockan inte är mer och vad mycket tid jag har kvar, ända tills klockan blir 16:00 och jag slänger en blick ut genom fönstret. Gaaaahhhh, det är nästan mörkt ute och klockan är bara "strax efter slutat jobbet tid". Då går det upp för mig att vi fått en timme extra detta dygn. Nu är sammanbrottet nära. Hösten är här på riktigt och vi kan inte hejda den. Hjälp!! Då kommer Husse hem....
Älgrullader fyllda med vitlöksoliver och inlindade i bacon, tja det funkar som söndagsmiddag :). Till detta serverades ett rödvin som kostar ca 350kr! Vardagslyx så jag nästan skäms men när grejerna väl finns i huset så måste de ju förtäras. Både vinet och älgen får Husse ta på sitt ansvar. En blöt resa till Danmark resulterade i en låda vin, inköpt för att hutlöst pris. Men visst är det gott och tur är väl det!
Igår hade vi premiär för våra unghästdagar. Jag, Linda, Nina och Jessica har planerat och fixa i flera veckor och det var spännande att se om folk ville komma och kolla på vår clinic där Eamon Hickey visar hur han jobbar med unga hästar. Vi hade inte behövt vara oroliga, 106 st entusiastiska åskådare trodde på oss och vi har fått massor med positiva reaktioner. Nu är det inte svårt att ladda om för nästa clinic som går av stapeln den 6 november. Då är det KG Svensson som kommer och demonstrerar tömkörning. Ska bli riktigt kul! Vi har plockat ihop en riktigt bra kombination av hästar och eftersom detta sker en fredag kväll så finns det både mat och god fika i vår cafeteria! Hoppas det bli lika stor uppslutning denna gång. Alla är välkomna!
Nu känns det som att klockan sprungit ifatt mig och det är strax läggdags. Har förresten testat att montera ihop min mobiltelefon igen, efter några timmar på tork. Magiska maskiner det där, vips så är den på G igen och jag slipper besöka Teliabutiken i morgon. Perfekt, då kan jag komma till stallet lite tidigare i morgon!
Godnatt... bondkatt!!
Jag har så otroligt snälla vänner som lånar ut sina fina hästar till mig när Winston behöver vila och min ridabstinens blir på tok för hög. Idag var det Cruella som fick ställa upp och det gjorde hon med spetsade öron. Mycket fin häst, önskar mig en sådan fast i lite mindre kostym.
När vi kom hem var inte ett klädesplagg torrt. Det var med andra ord plaskblött ända in på skinnet. Hjälmen och stövlarna står i pannrummet för att torka tills i morgon. Då är det nämligen dags att sätta igång Winston igen och det ska bli så roligt. Har längtat efter honom och känner mig riktigt laddad. Har en känsla av att Winston också tycker det ska bli kul.
Trots att jag tog sovmorgon i morse så har jag hunnit med massor idag. Vikit ihop all den rena tvätten som låg i en stor hög. Typ tre veckors tvättande som jag försökt ignorera, men nu är det gjort och garderoben blev full. Dammsugaren har svept över hela undervåningen och toaletten är skurad. Köket ser helt ok ut och sängen har fått nya kläder. Mycket behövligt efter att Lester i omgångar varit där med grusiga fötter. Kattrackarn borde lära sig att skrapa tassarna på dörrmattan.
Sen har jag betalt alla räkningar, eldat i pannan och kört två maskiner tvätt. Ja högen som inte längre finns måste ju påbörjas igen. Hela dagen har jag förundrats över att klockan inte är mer och vad mycket tid jag har kvar, ända tills klockan blir 16:00 och jag slänger en blick ut genom fönstret. Gaaaahhhh, det är nästan mörkt ute och klockan är bara "strax efter slutat jobbet tid". Då går det upp för mig att vi fått en timme extra detta dygn. Nu är sammanbrottet nära. Hösten är här på riktigt och vi kan inte hejda den. Hjälp!! Då kommer Husse hem....
Älgrullader fyllda med vitlöksoliver och inlindade i bacon, tja det funkar som söndagsmiddag :). Till detta serverades ett rödvin som kostar ca 350kr! Vardagslyx så jag nästan skäms men när grejerna väl finns i huset så måste de ju förtäras. Både vinet och älgen får Husse ta på sitt ansvar. En blöt resa till Danmark resulterade i en låda vin, inköpt för att hutlöst pris. Men visst är det gott och tur är väl det!
Igår hade vi premiär för våra unghästdagar. Jag, Linda, Nina och Jessica har planerat och fixa i flera veckor och det var spännande att se om folk ville komma och kolla på vår clinic där Eamon Hickey visar hur han jobbar med unga hästar. Vi hade inte behövt vara oroliga, 106 st entusiastiska åskådare trodde på oss och vi har fått massor med positiva reaktioner. Nu är det inte svårt att ladda om för nästa clinic som går av stapeln den 6 november. Då är det KG Svensson som kommer och demonstrerar tömkörning. Ska bli riktigt kul! Vi har plockat ihop en riktigt bra kombination av hästar och eftersom detta sker en fredag kväll så finns det både mat och god fika i vår cafeteria! Hoppas det bli lika stor uppslutning denna gång. Alla är välkomna!
Nu känns det som att klockan sprungit ifatt mig och det är strax läggdags. Har förresten testat att montera ihop min mobiltelefon igen, efter några timmar på tork. Magiska maskiner det där, vips så är den på G igen och jag slipper besöka Teliabutiken i morgon. Perfekt, då kan jag komma till stallet lite tidigare i morgon!
Godnatt... bondkatt!!
Trött i benen
De senaste sex dagarna så har jag lyckats få till träning av min kropp vid inte mindre än fyra tillfällen. Ganska bra tycker jag. I torsdags var det boxning och eftersom jag boxas mot Mattias så blir det ganska bra träning för min del. Hade träningsvärk i ryggen så jag inte kunde vrida mig i två dagar efteråt. I fredags fick ryggen vila men resten av kroppen fick sig en omgång på gymmet. Lördag och söndag blev det paus från tyngre övningar, kroppen behövde lite vila. Men igår var jag på det igen och körde styrketräning och idag blev det 40 minuter i full fart på löpbandet. Nu är jag helt slut och det värker i benen. I morgon blir det vila!
Älgjakten är inledd och första veckan är oxå avklarad. Det blev ett bra resultat för Husse och hans vänner. En tjur, en ko och två kalvar. Så nu är frysboxen återigen laddad! Tyke har varit med och jagat hela veckan, först var han inte riktigt med på vilka djur som verkligen skulle vallas omkring men mot slutet av veckan fattade han grejen och i lördags fick Husse skjuta en älg för Tyke. Vilken glädje för alla inblandade.
Det börjar bli höst på riktigt nu. Det märks dels på mörkret som sänker sig över oss alldeles för tidigt på kvällen men framför allt på åtgången av ved till pannan. Vi eldar varje dag för att hålla innetemperaturen på en hygglig nivå och det sjunker stadigt i vedhögen. Nu har detta elände börjat igen. Längtar redan till våren.
Ha det bäst... travhäst!
Älgjakten är inledd och första veckan är oxå avklarad. Det blev ett bra resultat för Husse och hans vänner. En tjur, en ko och två kalvar. Så nu är frysboxen återigen laddad! Tyke har varit med och jagat hela veckan, först var han inte riktigt med på vilka djur som verkligen skulle vallas omkring men mot slutet av veckan fattade han grejen och i lördags fick Husse skjuta en älg för Tyke. Vilken glädje för alla inblandade.
Det börjar bli höst på riktigt nu. Det märks dels på mörkret som sänker sig över oss alldeles för tidigt på kvällen men framför allt på åtgången av ved till pannan. Vi eldar varje dag för att hålla innetemperaturen på en hygglig nivå och det sjunker stadigt i vedhögen. Nu har detta elände börjat igen. Längtar redan till våren.
Ha det bäst... travhäst!
För alla hästintresserade!!
Välkomna!
