Ridtur & Babysim
Det har varit lite dåligt med skrivandet på denna blogg det sista. Det verkar ju ha en tendens att bli så lite då och då. Det har givetvis hänt en massa grejer sen sist men just nu kommer jag inte på någonting. Få helt enkelt sammanfatta tiden som gått vid ett senare tillfälle.
Tuva växer och blir både längre och tyngre för var dag som går. Hon har börjat vända sig från mage till rygg och även åt andra hållet ibland. Lägger vi henne på fårskinnet på golvet så dröjer det inte lång stund innan hon sprattlat sig av från det mjuka skinnet och ligger på parkettgolvet och ylar. Ja det är mycket ljud och läten men sällan gråt eller förtvivlan. Mesta dels så är Tuva en glad tjej med ett stort leende. Förra veckan fick hon två sprutor med vaccination och då blev hon ledsen på riktigt. Mamma tröstade så gott det gick och efter en stund så var det onda glömt. Men det var tröttsamt för hon sov en lång stund efter att vi lämnat bvc.
Två fredagar i rad har vi besökt den varma bassängen i Klitterbadet. Babysim står på schemat. Första gången var allt väldigt nytt och Tuva blev trött efter ungefär halva tiden och av förklarliga skäl även lite ledsen. Men i dag gick det bättre. Hon fick vatten hällt över huvudet och tyckte det var helt okej. Lite trött blev hon precis det sista men när vi kom in i omklädningstummet igen så var humöret på topp. Då låg hon på golvet och underhöll alla som kom i hennes närhet. Sedan har hon hållt igång här hemma till klockan halv nio då jag tyckte det var dags för en liten bebis att gå och lägga sig. Annars hade hon nog kunnat tänka sig att ligga på golvet och jollra en bra stund till. Nu sover hon iallafall sött i vaggan.
Jag och hästen kämpar på så gott det går. Vintern har ju tagit ett rejält grepp om oss, det är -8 grader ute nu, och det gör ju ridningen lite knöligare. Men skam den som ger sig. Idag fick Tuva vara hos mormor en liten stund så jag kunde rida ut i det fina vädret. Det var första uteritten som jag och Escujan gjort på egen hand. När jag var gravid så ville jag inte rida ut ensam och efter att Tuva kommit till världen och jag börjat rida igen så har vi behövt lite tid för att lära känna varandra, jag och hästen, och så ska det ju passa med barnvakt och väder. Men idag gav vi oss iväg, utrustade med snösulor, broddar, öronlappar och tjocka vantar. En jättemysig ridtur fick vi och Escujan var jätteduktig. Han skrittade på som om han hade krut under sulorna och ville gärna galoppera i snön. I morgon gör vi om samma procedur men då får Tuva vara hos Linda så mormor får lite lugn och ro :)
Klockan är slagen, det är läggdags för mig också!
Tuva växer och blir både längre och tyngre för var dag som går. Hon har börjat vända sig från mage till rygg och även åt andra hållet ibland. Lägger vi henne på fårskinnet på golvet så dröjer det inte lång stund innan hon sprattlat sig av från det mjuka skinnet och ligger på parkettgolvet och ylar. Ja det är mycket ljud och läten men sällan gråt eller förtvivlan. Mesta dels så är Tuva en glad tjej med ett stort leende. Förra veckan fick hon två sprutor med vaccination och då blev hon ledsen på riktigt. Mamma tröstade så gott det gick och efter en stund så var det onda glömt. Men det var tröttsamt för hon sov en lång stund efter att vi lämnat bvc.
Två fredagar i rad har vi besökt den varma bassängen i Klitterbadet. Babysim står på schemat. Första gången var allt väldigt nytt och Tuva blev trött efter ungefär halva tiden och av förklarliga skäl även lite ledsen. Men i dag gick det bättre. Hon fick vatten hällt över huvudet och tyckte det var helt okej. Lite trött blev hon precis det sista men när vi kom in i omklädningstummet igen så var humöret på topp. Då låg hon på golvet och underhöll alla som kom i hennes närhet. Sedan har hon hållt igång här hemma till klockan halv nio då jag tyckte det var dags för en liten bebis att gå och lägga sig. Annars hade hon nog kunnat tänka sig att ligga på golvet och jollra en bra stund till. Nu sover hon iallafall sött i vaggan.
Jag och hästen kämpar på så gott det går. Vintern har ju tagit ett rejält grepp om oss, det är -8 grader ute nu, och det gör ju ridningen lite knöligare. Men skam den som ger sig. Idag fick Tuva vara hos mormor en liten stund så jag kunde rida ut i det fina vädret. Det var första uteritten som jag och Escujan gjort på egen hand. När jag var gravid så ville jag inte rida ut ensam och efter att Tuva kommit till världen och jag börjat rida igen så har vi behövt lite tid för att lära känna varandra, jag och hästen, och så ska det ju passa med barnvakt och väder. Men idag gav vi oss iväg, utrustade med snösulor, broddar, öronlappar och tjocka vantar. En jättemysig ridtur fick vi och Escujan var jätteduktig. Han skrittade på som om han hade krut under sulorna och ville gärna galoppera i snön. I morgon gör vi om samma procedur men då får Tuva vara hos Linda så mormor får lite lugn och ro :)
Klockan är slagen, det är läggdags för mig också!
Kommentarer
Trackback
