Tuggbensrace i köket
Just nu tuggas det tuggben för fullt i köket. Efter dagens motion så får de vara inne en liten stund. Tyke ska ha både ha penicillintablett och droppar i öronen. Mycket enklare att utföra under lampan i köket än ute på den nu mörka gårdsplanen. Usch vad fort det mörknar på kvällarna nu, det är helt enkelt så att hösten är här nu... vill inte, vill inte, vill inte. Sommaren kom tillbaka!
Öroninflammation & Övergångar
Stackars Tyke! Torsdag till söndag tillbringade jag och Husse, tillsammans med Husses bror, syster, morföräldrar, mor och ny kärlek, på Tjörn. I Kyrkesund närmare bestämt. Svärmor min fyllde 50-år och detta firades i dagarna tre!! Mycket mysigt och trevligt hade vi det, vädret var på topp och maten mycket god! Tyke och Morris var inkvarterade hos käraste svärfar i Krogsered.
När vi i söndags eftermiddag kom för att hämta hem våra två hårbollar så var det något som inte stod riktigt rätt till. De blev jätteglada att se oss och då brukar de oxå skälla ganska mycket. Det gjorde Morris men Tyke kunde inte skälla, det kom bara små pip??? Tankarna började genast snurra... vad är nu det här?? Vad har man en jakthund som inte kan skälla till? Hur tufft är det att komma på samlingen till älgjakten och berätta att hunden som skall leta upp älganra endast kan framföra små pip? Hade nästan funkat lika bra med en kanariefågel. Det får nog bli ett besök hos farbror doktorn insåg vi.
Lämpligt nog så är Husse just nu och jobbar i skogen hos en veterinär. Så idag fick Tyke åka med för en liten undersökning. Veterinären kollade halsen-lite rött i den, ögonen-lite röda även de och sen öronen-jätteröda och inflammerade. Tyke har fått öroninflammation och det har även satt sig på "rösten". Nu är det örondroppar och medicin som gäller och sen ska han vara helt återställd igen. Tur det för älgjakten närmar sig med stormsteg. Veterinären frågade om han hade varit i vatten. "Öhhhh... mer än på land svarade Husse" =). Det kostar på att leka badanka även för en hund. Skönt iallafall att det inte var värre och så lätt fixat. När det ändå var veterinärtid inbokat så fick även Morris följa med. En vaccinationsspruta och sen var han klar, och arg kan jag tänka mig.
För övrigt så består min tid mest åt finslipning. Jag och Winston rider övergångar och tempoväxlingar på löpande band. I alla gångarter, mellan alla gångarter och i alla väder. Övergångar och halvhalter har nästan blivit mitt andra namn och Winston verkar gilla det. Sysselsättning är nämligen hans andra namn.
Husse sover sen en och en halv timme sen och nu är det min tur att göra det samma.
Ha det gott, igelkott!!
Uppdatering
Fokus har legat på Winston och det kommande championatet. Skulle vi bli färdiga för att kunna klara vårt andra kval? Skulle vi få plats på tävlingarna så att vi överhuvudtaget får en chans att kvala? Hur mycket vågar vi pressa? Frågorna har varit många och vägen fram något krokig men nu känns det som att det äntligen blåser lite medvind i seglen.
Den 5 september gjorde jag och Winston vårt andra och sista kval till 6-års championatet i dressyr. Framridningen låg under vatten, tävlingsledningen höll inte tidsschemat och jag var i lite tidsnöd eftersom jag skulle vara gäst på ett bröllop senare på eftermiddagen. Men när vi styrde in mellan de vita staketen så var det bara jag och Winston som fanns i mina tankarna. Med 64,21% kvalade vi in till finalen och detta resultatet hade även gett oss segern i klassen, om vi inte ridit utom tävlan vill säga.
Winston har blivit precis så gudomlig att rida som jag alltid trott att han har kapacitet till, som en glidarhoj brukar vi skoja. Saker och ting har äntligen börjar falla på plats och det känns så otroligt bra. Nu gäller det bara att inte släppa taget om denna känsla, ridning är färskvara har jag lärt mig och saker behöver nötas in för att sedan upprepas in i det längsta. Men vi är taggade som få och vi ger inte upp. Konkurrenterna ska iallafall få sig en match som heter duga, för jag vet vilken ponny som är den bästa.
