Ny frisyr

Idag har jag varit hos frisören. Det behövdes, färgen var blek och matt och den frisyr som en gång var lyste med sin frånvaro. Men nu är jag snygg igen.

Annars har det inte hänt mycket idag, jobb som vanligt men inga hästar på schemat denna dag. I går var jag och Winston på stranden, det gick mycket bra. I morgon blir det ridhuset och lite finslipning inför söndagen. Då startar vi vår första tävling för säsongen. Premiären har blivit lite framflyttad av olika anledningar men nu är vi laddade som få. Håll tummarna för att vi lyckas charma domaren!

Nu är det strax läggdags, ska erbjuda Lester att komma in och så är det den sedvanliga tandvården som gäller. Sen sussar vi snart sött!

Godnatt

Ggggaaaaahhhh

Nu tänker jag svära. Vill bara förvarna för nu är det inte nådigt. Jag är så grymt förbannad så blodet kokar. Någon jävel har kört på och bucklat min bil!!!!! Idiot!!! Hade jag kunnat få tag på denna någon så hade nog den önskat att den var någon annan. Hur i hela fridens namn kan man mosa till en bil och sen bara köra därifrån utan att sätta en lapp på vindrutan?? Ggggggaaaaaahhhhh......frust.

Du pantskalle som gjort detta, ge dig till känna illa kvick och betala!! Brottsplatsen: parkeringen bakom gallerian. Din bil är vit och du ska veta att tomten ser dig. Gggggggrrrrrrrrrr.... Måtte fan ta dig....En plats där nere är reserverad när timmen är slagen. Så det så.

Fick inte vara med

Ja ha eller nä he, så har det äntligen hänt. Det jag har gått och väntat på i 10 år. Planerat för att hålla tal, ha fin klänning på och dansa tills fötterna blöder. Min systers bröllop!! En magisk kväll som man som lillasyster önskar sin storasyster allra mest. Det är liksom något speciellt när det är ens egen syster som står där vid altarringen, lite extra mycket kärlek. Så har iallafall jag sett på det hela.

Men så hipp happ utan att någon har en aning så är det klart. Min syster har gift sig och jag fick inte ens vara med!! Vad hände med möhippan, talet och de värkande fötterna? Nä jag är inte bitter:)

STORT GRATTIS TILL MIN ÄLSKADE SYSTER OCH HENNES MARTIN!!! JAG ÄR MYCKET GLAD FÖR ER SKULL.... trots att jag inte fick va med.

En sak till...

Klockan är kvart i nio, Mattias sover med huvudet i mitt knä och har så gjort i 20 minuter. Själv kollar jag på Lets Dance och dricker vin. Allt är som vanligt, en helt vanlig fredag. Håller en tumme för Laila Bagge, tycker hon är en cool tjej!

Bananlack

Idag var det dags för årets tandläkarbesök. Jag har verkligen ingen skräck för att gå dit men det är ett utlämnande ställe. Han ser allt och inget kan man förneka eller försöka bortförklara, det är bara att vika sig.  Det har sett likadant ut de senaste åren. "Använder du tandtråd? Sköljer du med fluor?" Mitt svar är också samma varje år... "ibland, lovar att bli bättre." Han måste tänka varje år att nu kommer hon igen, hon som aldrig lär sig och som måste tjatas på.

Iallafall så brukar dessa besöken bestå av tjat om tandtråd sen skrapar han tandsten så jag tror käken ska lossna från huvudet. Det ljudet som uppstår när tandstenen skall bort är bland det värsta jag vet. Värre än att hänga strumpor på tork, om det nu går att jämföra. Sedan tjatar han lite till om tandtråden, jag betalar och tio minuter efter att jag klev in i rummet så är jag därifrån igen. Cirka 500 kronor fattigare. Idag var det annorlunda.

"Du gnisslar tänder! Dina hörntänder på ena sidan är nedslitna och detta gnisslande har fått en tand att spricka. Det är hål i tanden och vi måste laga." Gaaahhh, jag som lovat mig själv att aldrig behöva laga en tand. Så gick det med det.

"Ska vi laga tanden nu eller vill du komma tillbaka vid ett annat tillfälle?" A va tusan, ligger jag nu här i stolen med munnen på vid gavel så är det väl lika bra att köra på. "Vill du ha bedövning?" "Va, vad sa du? Ska det göra ont?" Många tankar hann snurra i mitt huvud samtidigt som tandläkaren började montera diverse sugar och slangar i mitt gap. Jag såg framför mig hur jag vandrade därifrån med snedvridet huvud och dregel rinnandes ur munnen. "Vi kör utan bedövning sa jag kaxigt"

760 kronor och 15 minuter senare lämnar jag tandläkarmottagningen med en nylagad tand, lite stolthet och bananlack mellan tänderna! Det gjorde inte det minst ont att borra och laga tanden så jag är glad att jag hoppade över bedövningen. Att tanden spruckit vet jag inte om jag kan rå över. När detta tandgnisslande pågår har jag ingen aning om, förmodligen när jag sover mycket djupt och drömmer sött. Det jag däremot har svårt att svälja är det där bananlacket. Kan ge mig på att han gjorde detta för att jävlas.

Bananlack slutade man med i småskolan. Har inte kännt smaken på många år, men jag kommer ihåg den. Fy f-n vad äckligt. Och helt plötsligt har jag hela munnen full. Varenda själ som fått höra om min munn och denna behandling har vikt sig i skratt. "Men Karin, bananlack fick vi när vi var barn." Bara att konstatera, jag är fortfarande ett barn och jag ska försöka bli bättre på tandtråden.

Nu firar vi helg i Grishult. Lester tog sig en mus innan och vi mänskliga varelser har avnjutit kräftor och räkor i massor, mums. Nu är det soffan och fredagsmys för hela slanten.

Trevlig helg!

Hunddressyr

I söndags var vi ju på en snabbkurs i hunddressyr. Vi fick med lite tips och råd om hur vi ska göra för att få lite ordning på två stökiga vovvar. Vi har tränat lite varje dag, i början krävdes rätt hårda tag men sakta men säkert går det bättre och bättre.

Morris tex. sätter sig numera på kommando och sitter kvar tills han får tillåtelse. Så sent som i lördags var inte ens detta att tänka på, han vägrade att sätta sig och ännu mindre stanna. Han drar inte heller i kopplet när vi promenerar och bland det mest avancerade vi provat och också klarat av är att lägga en godisbit framför honom, säga nej, backa undan och sen säga varsågod. Han sitter så duktigt och väntar på att få ta godisbiten. Rena cirkushunden och han verkar gilla sin nya lydiga attityd.

Tyke har det lite lättare för sig. Han har oxå fördel av att ha gått en kurs som liten. Alla trix som Morris fixar gör oxå Tyke, det ligger liksom lite mer i hans natur att vara en lydig hund.

Så det som hörs på kvällarna i Grishult numera är sitt-stanna-kom, sitt-stanna-kom, BRA och ibland ett NEJ! Men tro det eller ej, oftare bra än nej.

Vi har även diskuterat att sätta katten i dressyrskolan, men efter ytterligare lite funderingar så får det nog duga som det är med den krabaten. Han gör inte så stort väsen av sig, så länge matskålen är full.

Trött i benen

Nu har jag friskförklarat mig själv, det tog fem dagar att bli människa igen och nu en vecka senare känner jag mig pigg och stark som aldrig förr.

I morse ringde klockan 07:30, hästar, hästar och åter hästar stod på schemat. Närmare bestämt tre stycken i olika storlekar. Jag började med den största och jobbade mig sakta neråt. For White, Corvette och sist och pytteminst lille Winston. Alla tre var jätteduktiga och uppförde sig exemplariskt.

När jag satte mig i bilen kändes benen kan man säga. De var lite trötta. Men det fanns ingen tid att fundera över detta. Våra två hundar är inte Hallands mest väluppfostrade så vi var inbokade på en liten hundkurs. Den resterande delen av eftermiddagen och kvällen gick åt till detta och väl hemma i soffan så har benen återigen börjat ge sig tillkänna. De värker.

Nu tänker jag inte göra mer än att duscha, släppa in katten och om en stund gå till sängs. Lovar att sova riktigt gott, det gör man efter en riktigt bra dag. I morgon ska jag kolla om mina arbetskollegor är sig lika :)

Trevlig kväll!

Så sjuk, så sjuk

Ja inte vet jag men jag anar att det är influensan som bitit sig fast i mig. I söndags kväll hände något med kroppen och sen dess har jag befunnit mig antingen i sängen eller i soffan. Mesta delen med ögonen slutna. I går kväll nådde min kropptemperatur en toppnotering på 39,2°. Då ville jag helst bara få försvinna för ett tag och komma tillbaka som en ny människa. Så natten gick åt till att rotera i sängen, yra, prata i sömnen och banka lite på Mattias som egentligen är helt oskyldig. Ja detta är mitt naturliga beteende när tempen når dessa höjder.

I morse valde dock kroppen att bli lite bättre så efter några timmars svettande stabiliserade sig den på 38,0° blankt och där har den stannat sen dess. Yrandet, ja den delen av det som uppkommer vid alldeles för hög feber, har försvunnit. Förhoppningsvis ska Mattias få sova ostört i natt och slippa höra mitt tuggande om ingenting mitt i nätterna.

De som vinner mest på denna sjukdom är tre ludna killar, Lester, Tyke och Morris. Lester har tillbringar stora delar av sin tid i jämte mig i sängen eller på mina ben i soffan. Hundarna har legat i köket och snarkat så det hörs in i sängkammaren. "Matte får gärna vara hemma, vi tycker det är toppen att få vara inne hela dagarna". Fast ska sanningen fram så har de fått vara i hundgården en liten stund varje dag också, de behöver lufta sig lite.

Nu är det mörkt ute och snart dags att inta samma tillstånd som de två senaste dagarna dominerats av... sömn. Ska försöka se lite på tv och framförallt bädda rent i sängen innan det är dags. Finns inte mycket som är bättre än rena sängkläder. Jo förresten, att vara frisk, det är bättre.

Denna onsdag

05:30, klockan ringde och det var dags att stå upp ur den goa varma sängen. Hade visserligen varit uppe en halvtimme tidigare och befriat katten från det ohyggliga lidande han utsätts för innanför detta husets fyra väggar. Ja man skulle kunna tro att det är så med tanke på det väsen han för när han bestämt sig för att natten är slut och dagen skall rivstara. Gärna i Husses fötter om möjligheten finns.

Lite fil och müsli för att orka de första timmarna och sen full spruta på SAABen in till simhallen. 1050m senare styrde samma bil mot tidsfördriv nr 1, jobbet. Jobba, jobba, jobba, jobba varvat med ytterligare en frukost, lunch och fika. Rätt som det var slog klockan 16:00 och det var dags att runda av. 16:30 var allting runt nog och en ny bilresa påbörjades, denna gång hemåt.

Matte och Husse kom hem nästan samtidigt och det var fortfarande ljust ute. Kors i taket, dessa tre ting infaller sällan samtidigt. Perfekt för Tyke och Morris, en långpromenad senare var vi både trötta och hungriga.

Nu har vi ätit en alldeles utsökt vildsvinsstek, soffan kommer utnyttjas någon timme och sen avslutas dagen på samma ställe som den började...i den varma goda sängen. 

Trevlig kväll

Katten demonstrerar

Det är inte bara jag som kämpar för SAABs överlevnad. Nejdå Lester gör sitt bästa för att hjälpa.

Kanske lite svårt att se men det ska föreställa en svart katt på en blå SAAB, i bakgrunden syns Husses smutsiga vita bil. Lester tar handgripligen tag i hotet mot SAAB och sittstrejkar. Har försökt att locka in honom i flera timmar nu men han sitter tjurigt kvar, ja det är en envis lite krabat. Så vi kan se SAAB som räddat, Hurra!!! Så stick nu iväg och beställ en ny bil, självklart av samma märke som Lester väljer.

Förutom kravalliknande demonstrationer så är allt som vanligt. Winston motioneras och sköter sig mycket bra. Den förvända galoppen har han imponerat i de sista dagarna. Snart ska vi ut på tävlingsbanorna och se om det funkar även där. Första starten gör vi i Båstad den 14 mars. Håll tummarna för att domaren tycker lika bra om hästen som jag gör.

I morgon ska jag uppsöka simbassängen igen, var ett tag sedan nu.

Simma lungt och sov sött!


RSS 2.0