grishult

Idag får hästarna vila, de har jobbat duktigt hela veckan och förtjänar en paus i solen. Istället blir det påskfirande för hela slanten. Vi börjar med 30-årsfest i Ugglarp, sedan upp till Björsered där det serveras god mat och badtunnan står redo för ett dopp. Måste hoppa i duschen nu, ICA ska få ett besök på förmiddagen oxå!

GLAD PÅSK alla nära och kära!

Livet är som en stor jättegigantisk berg och dalbana. Ibland är det upp och ibland helt upp och ner. Mycket kan vi påverka medans annat står för oss helt orubbligt. Många gånger ska vi bli besvikna, ledsna och sårade men förhoppningsvis är de tillfällen då vi är fyllda av glädje, hopp och förväntan många fler. Vi går till sängs var kväll och vet aldrig vad som rikigt väntar oss dagen efter. Det är trots allt det som kallas att leva. Det enda vi kan vara riktigt säkra på är att en dag blir vi tvugna att lämna allt detta för att vandra vidare.

I fredags somnade min kära morfar in för att aldrig mer vakna på den här sidan igen. Idag skulle han fyllt 86 år, en aktningsvärd ålder! Men tyvärr orkade inte kroppen längre. Nu får han vila i frid och slippa smärta och oro. Jag vill hedra min morfar med en låttext som jag tycker är väldigt fin.

"Till en stad jag är på vandring, synden där är utanför.
Livets träd står där i blomning, där som rosor aldrig dör.

Där skall rosor aldrig falna, ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring, dit där rosor aldrig dör.

Svårigheter här vi möta, Satans snaror här förför.
Inga frestelser i staden, där som rosor aldrig dör.

Där skall rosor aldrig falna, ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring, dit där rosor aldrig dör."

Sov gott kära morfar.

Det har kommit en del gliringar om att bloggen varit dåligt uppdaterad den senaste tiden. Ja ja, ni har så rätt. Har helt enkelt ägnat mig åt annat.

Våren är sakta men säkert på väg att ta sitt grepp om vår tillvaro. Helt okej om ni frågar mig. Det absolut tydligaste vårtecknet tror jag vi har här i Grishult. Det stavas Lester! Antalet besök i kattlådan har minskat avsevärt de senaste dagarna och springet i ytterdörren har ökat. Det är helt enkelt roligt att vara ute igen och det går tydligen även bra att uträtta sina behov ute igen. Matte är mer än tacksam! Nu väntar vi bara på att snödroppar, krokusar och påskliljor skall börja titta fram, då är det vår på riktigt!

För två veckor sedan for jag, Husse, Linda och Mikael till Sälen för att åka skidor. Tre dagar i skidbacken i strålande solsken var helt underbart. Mycket god mat gjorde inte saken sämre. Helt enkelt en bra avrundning på vintern.

Å så till vårens höjdpunkt! I måndags var vi på återbesök hos veterinären med Winston och det gick precis som vi hoppats på. Winston är friskförklarad och får lov att börja anstränga sig lite mer. Fortfarande med eftertanke och försiktighet men absolut med sikte på en strålande framtid. Vi fick beröm för att vi gjort en bra igångsättning efter operationen och det finns inga tecken på att något skulle vara fel. Skönt! Vi åkte direkt hem och provade lite försiktig galopp. Det gick som hejsan, inga sorger här inte.

Escujan blir bättre och bättre för var dag. Idag var första dagen som paddocken var ridbar och vi var givetvis där och testade lite. Han lär sig fort den lille hästen, ska bli kul att jobba med honom nu när vi har lite större möjligheter i form av paddock och mjuka grusvägar.

Nähe nu är det dags att greja med lite annat.

tjipp o hej!

Nu hoppas jag vintern har släppt sitt grepp om oss. Det töar på bra ute och den tjockaste vinterjackan som använts de senaste månaderna är helt klart för varm att ha på sig. Det går helt enkelt åt rätt håll!

I går var det hästar för hela slanten som gällde. Först ridning av Winston och Escujan, två pigga och glada pojkar. När detta var klart körde jag och Linda till Göteborg för att besöka Göteborg Horse Show. På mässan shoppade vi loss som aldrig förr. Lite nya grejer som passar till Escujan, ett jättefint fårskinn som jag bara inte kunde motstå och sist men inte minst en hästtransport. Mina Prinsar ska åka kungligt!

Denna dag började likadant som gårdagen. Först rastning av Winston och Escujan, lika pigga och glada som igår. Sen var det dags för hundkurs igen. In med Tyke och Morris i bilen och iväg till Stafsinge. Det gick riktigt bra idag. Båda hundarna är lydiga och sköter sig bra. Nu ligger de i köket och vilar, man blir trött av att gå på kurs.

Nu ska jag gå och tvätta av mig dagens smuts och förbereda mig inför måndagen.

Tjing!

En ny liten kille har tagit plats i vår lilla familj. Ja han är störst av oss alla men ändå liten för sin sort. Ca 160cm över havet mäter Escujan. En fuxfärgad Hannoveranervalack som jag av en händelse kom över. En underbar liten häst som än så länge infriat det jag önskat mig.

Escujan är pigg att rida, vill gärna springa och helst inte stå still. Han är uppmärksam, snabb i fötterna och född till att hoppa. Samtidigt är han stadig och går utan problem först när det vankas faror och spöken i dikena. I stallet är han lugnet själv och vill bara bli pysslad med. Att han till på köpet är väldigt söt gör inte saken sämre.



Vi har hunnit med några turer i snön och Escujan älskar det. På denna bilden är även Mikael och Crutol KS med. Crutol har långa ben så han får gå först i djupsnön och göra spår åt oss med kortare ben :)

Tro inte att jag glömt av lille Winston. Å nej, honom glömmer jag aldrig. Vi kämpar på förfullt för att Winston ska komma tillbaka efter sin konvalecens. Det går riktigt bra, han är pigg som attan och gör blandade små språng av glädje. Nu travar vi lite längre sträckor och det känns inte som att han känner av sin skada längre. Ska bli kul när vi får lov att fatta galopp igen. Då är det nog bäst att ta ett rejält mantag först.

Tyvärr har jag inga färska bilder på Winston, rider alltid honom ensam så det finns ingen som kan trycka på knappen åt oss. Men i morgon ska Winston flytta till Vallby och bli kompis med Escujan och då ska jag se till att det blir lite snöfoton på min lille Prins!

Nu till en helt annan sak. I söndags började vi på hundkurs. Jag med Morris och Husse med Tyke. Utan att skryta så får jag nog påstå att Morris var bäst i klassen. Det var fot, sitt, stanna, fot, sitt och så höll det på i 1,5 timme. Morris var helt fokuserad och gjorde som han blev tillsagd. Kursledaren drog en död fasan förbi hundarna och inte ens när den strök över tassarna på Morris så rörde han sig. Tyke hade det lite jobbigare, där var ju så mycket att titta på och massa hundkompisar, tror ni att huvudet gick på honom som på en uggla? På söndag ska vi dit igen!

Nu snarkar katten och Husse borstar tänderna. I morgon ska jag först jobba och sen motionera två glada hästar. Sängdags helt enkelt.

Godnatt!

Denna fina bokstav stod på snömuren utanför ishotellet. Den är gjord av en besökare som provat på isskulptering.


Den här skapelsen stötte vi på när vi gick runt hotellet innan vi gick in i det. Aha en vildsvinsbete tänkte vi. Husse fick ställa sig ijämte för fotografering.


När vi senare kom in i det hotellrum som dolde sig bakom snöväggen så insåg vi att det inte var någon vildsvinsbete...


...utan svansen på en T-rex!

Några dino-kompisar hade han också. Här är en.


Dessa varelser var riktigt snyggt gjorda och häftiga, men pga sin storlek kändes de ändå inte riktigt på "riktigt". Det gjorde det däremot i ett annat rum. "I dockskåpet"



Den här flickan var visserligen väldigt stor men hon kändes så verklig så man trodde hon skulle resa sig upp ur snön och gå ut ur rummet. Nästan lite kusligt. Är nästan glad att vi inte sov i detta rum.

Här hade man däremot kunnat tänka sig att tillbringa en natt.


I dessa nypor vill man inte hamna...


Här var det trevligt men kallt. Drinkarna serverades i glas som inte behövde diskas, smidigt!




Efter att vi kom ut från frukosten den första morgonen så var det ett väldigt liv bakom ishotellet. Där ute på Torne älv stod fem hundspann, med 11-12 hundar i varje, uppställda och hundarna var väldigt laddade. De hoppade, drog och tjöt. Heltända kan man lugnt säga. Sen släppte förarna loss slädarna och det blev knäpptyst. Äntligen fick hundarna ge utlopp för sin energi.


Lite kyrkor hann vi med också. "Ja jag kan inte komma hem till pappa utan att ha varit och kollat på Jukkasjärvi kyrka" kläckte Husse ur sig.



Kiruna kyrka hann vi också med...


Sen var det dags att åka hem. Borta bra men hemma bäst, undrar vart vår nästa resa går hän? Kanske till ett varmt ställe? Får väl se om Husse ger med sig på den fronten.

Klockan är alldeles lagom mycket för att krypa ner i sängen, men först måste jag bara berätta om helgens äventyr. Husse hade ju planerat en hemlig resa som jag i förväg listade ut slutdestinationen på.

Ishotellet i Jukkasjärvi kan jag rekommendera. Först åkte vi tåg i 23 timmar innan vi var framme i ett snödränkt Kiruna. En taxi tog oss ut till Jukkasjärvi och Ishotellet där vi skulle bo i två nätter. Första natten sov vi som två grisar i en varm och skön säng inne i det varma hotellet. Andra natten var lite annorlunda. Med mössa, vantar och underställ på så kröp vi ner i varsin sovsäck inne i Ishotellet. Frös gjorde vi inte, var bara dragkedjan på sovsäcken stängd så var det inga problem. Men sömnen blev det ändå lite si så där med. Rätt hårt underlag kan man säga, men visst funkar det. Och väldigt kul att ha testat på. Frukosten dagen efter var mycket uppskattad!

Lika lång resa hem som dit och slutligen så är vi hemma i Grishult igen. Våra underbara grannar har hållt temperaturen i vårt enkla hem på plussidan och även sett till att lille Lester fått mat och kel. Supertack för hjälpen!

Lägger upp några bilder idag, det får bli fler vid nästa tillfälle. Sängen står nämligen och ropar efter mig!

Varje år vi den här tiden så fixar Husse en överraskning. För två år sedan skickade han en taxichaufför att hämta mig på jobbet. Efter mycket övertalning valde jag att åka med denna främmande man och det hela slutade med en eftermiddag på Asia Spa och hotellövernattning.

Förra året åkte vi bil söder ut. Hotell Skansen i Båstad var målet för denna resa. Bad, god mat och hotellövernattning.

I år blir det en resa på räls. Vi ska åka tåg ett helt dygn, enkel resa. Med hjälp av Ami på jobbet så har jag lurat ut vart vi ska och har nu äntligen fått det bekräftat av gärningsmannen till detta projekt. Mer tänker jag inte berätta, lovar ett inlägg med bildbevis så snart vi är hemma i Grishult igen.

För övrigt så rullar det på. Vi kämpar var dag för att klara den bistra vintern som Grishult erbjudit oss. Numera går det inte använda dörren till köksingången, den har frusit fast. Man får var tacksam att de andra dörrarna fortfarande går att öppna, det kanske får bli fönstervägen så småningom. Tyke, Morris och Lester ligger helst inne. Lester har inte gjort sina behov ute på flera veckor, jag däremot har lagt flera hundra kronor på kattsand för att det lilla (läs tjocka) livet ska kunna gräva ner sitt "resultat".

Winston skadade sig i höstas, i mitten på september närmare bestämt. Han bröt loss en benbit i höger bakkota. Från att ha varit jättefin att rida blev han över en natt helt annorlunda. Ville inte gå fram till bettet och kunde inte sätta under sig bakbenet ordentligt och var spänd, inte så konstigt inser man nu med facit i hand.
I vilket fall, i början på december opererades Winston och benbiten plockades bort. Sedan följde en lång konvalecens med boxvila i många veckor. Just då kändes vår väg tillbaka hopplöst lång och backig.
Tiden gick och i mitten på januari, efter boxvila och promenader vid hand, fick jag lov att börja skritta honom korta stunder. Annika fick hålla i vid första tillfället, det är en yster liten ponny som dessutom är hal som en ål. Men efter det har vi klarat oss på egen hand. Visst har det blivit en del skutt och rackartyg men mestadels har Winston bara varit samarbetsvillig och på ett riktigt gott humör.
Idag tog vårt jobb med att komma tillbaka på banan ett stort steg framåt. Vi travade för första gången sen i höstas och Winston kändes så fin. Han tar i, rör sig lätt och tar ett fint stöd i handen. Det som för några veckor sedan kändes hopplöst känns nu vara på väg åt rätt håll och det viktigaste av allt, vi har väldigt roligt Winston och jag.

Nu är det sängtime! I morgon är det packning av resväska som står på schemat!

Natti natti

                                                           
Någon gömmer sig bakom gardinen...         Island, jag vill tillbaka!

                              
Ni förstår säkert varför!                       En luftballong flög över Ullared

                                      
Rådjurscarpaccio har blivit en ny favorit                 Två badkillar

                        
Partytrick a la 1,5 år                      Glad liten tjej

                
Mycket snö blev det!                        Lester                   Finaste Winston!



Siste men inte minst bedydelsefullt. Det är så här vi kommer minnas Grishult den dag vi lämnar för nåt bättre. Dj.....t kallt, det krävs en fotogenkamin för att överleva.

...med inspirationen. Egentligen finns det ämnen att skriva om men det är skrivarlusten som saknas. Tror dock att den kommer komma smygandes så småningom igen.

Denna dag är vigd åt tvättmaskinen, eller ja snarare tvätten som den ska fyllas med. Sen blir det en sista genomgång av bokslutet till fjordhästklubben, skall besöka revisorn i kväll. Där i mellan ska Winston få komma ut på en skrittur och så har det kommit till min kännedom att det finns ett födelsedagsbarn i min omgivning :)

Nä he, nu är det dags att braka igång!

See you later!

Nu har jag varit ledig i snart två veckor och vad har jag gjort? Nej verkligen ingenting. Först var det jul och en massa flängande hit och dit. Sen gick bilen sönder och jag var fast i Grishult. När bilen var på plats hemma igen så var det nyårsafton och dagen efter drabbades jag av årtiondets förkylning. Idag är första dagen som det känns lite bättre och på torsdag är det dags att börja jobba igen. Verkligen jättebra ledighet, verkligen.

I vilket fall så öser snön ner ute och eftersom jag inte orkar leka med Tyke i snön i flera timmar så tänkte jag sysselsätta mig med bakning. Mattias blev ägare till tjusiga och enormt stora muffinsformar i julklappsracet som hölls hos min syster på julafton. Dessa blev offer för experiment idag. Amerikanska muffins stog det överst på receptet. Jag gjorde precis som det stog i receptet och hade man stora formar så skulle det bli sex stycken muffins. Jag drygade ut det till sju stycken. Sen vete f_n vad som hände, men det som kom ut ur ugnen var en skapelse som jag inte ens tror att en mor hade kunnat vara stolt över.


Det ser ju ut som sju stycken förskrämda masker till någon infödningsstam, förmodligen bosatta här bortom kröken någonstans. Fruktansvärda hemska amerikanska muffins, inte ens chokladen jag tryckte i kunda kosta på sig att smälta. Verkligen tur att man inte bakade för att bjuda på den här gången.

Efter detta gick jag ut med Tyke och Morris i snön. Är bättre på snölekar än bakning tror jag. Tyke älskar snön, han kan leka hur mycket som helst och blir aldrig trött. Morris tar sin tillflykt till dörren så fort han kan, han vill in och ligga runt fotogenkaminen istället. Men en snabb bild hann vi med innan hundarna for åt varsitt håll så snön yrde.


Nu ska jag göra ingenting igen tills det är dags att gå och lägga sig!

Det är massa minusgrader ute och i köket står fotogenkaminen och gör vad den kan åt innetemperaturen. Ja pannan jobbar också men det tar längre tid för den. Det är nyårsafton och i morgon är det 2010. Nytt år nya utmaningar! Förhoppningsvis lite varmare oxå!

Gott nytt år!!

Nu är det jul igen....

Vi har redan haft julklappsöppning här i Grishult. Husse fick halsband och massa välbehövliga klädesplagg. Jag fick en överraskningsresa som går av stapeln den 12-15 februari. Jag ska få en mobiltelefon oxå men den inhandlas först efter julhelgen.

Tyke och Morris fick varsitt reflexband med telefonnummer på så att de kan ringa hem om de springer vilse. Mycket praktiskt, de får ringa till Husses telefon. Varsitt tyggben blev det oxå men Morris är inte så glad i sega ben så nu ligger Tyke och växeltuggar mellan båda benen. Morris hjälper Husse att göra kötbullar i stället.

Lester är inte så mycket för julklappar så han fick nöja sig med en välfylld skål med mat.

Nu börjar det bli brått i bröten, bilen ska packas, hundarna rastas och vi ska duschas.

Önskar alla en riktigt GOD JUL!!

Det har varit en mycket bra dag. Började med att jag och Lester tog sovmorgon. Klockan 9:00 steg jag ur sängen, Lester låg kvar många timmar till. Ja vi två har lite olika definition på sovmorgon.

Fick börja med att gå ner och lasta in ved i pannan, den kräver sitt underhåll när det är -10 grader ute. Sedan var det frukosttime. Havregrynsgröt och pepparkakste. Nu var klockan 10:00 och jag klädde på mig för att överleva en promenad i det kalla. Fick till och med letat fram mina gamla termobyxor. Sen var jag och Morris ute och gick i 40 minuter, Härligt! Morris fick inte följa med på jakt idag utan har tillbringat söndagen med Matte. Egentligen ingenting för en jaktidiot som han men det verkade ändå som han hade det helt okej. Som sagt, det lönar sig oftast att vara hemma ensam med Matte.

Efter promenaden var det dags att ladda tvättmaskinen, röja i köket, starta diskmaskinen och återigen underhålla pannan. Duschning och lunch sen for jag och "OMA" ner till Ullared. Efter lite nödvändiga inköp åkte vi hem igen och julklappsfixade tills klockan slog 15:30.

16:00 landade jag på Kristineberg för att fika med underbaraste vännerna Nina, Linda och Jessica. Mycket hästsnack blev det! Det är alltid lika kul att träffa dem. Fick lovat bort mig för lite ridning också så nu är julledigheten räddad. Abstinensen skall nog kunna hållas på hanterbar nivå.

Väl hemma hos Husse, katten och de två äcklena som kallas hundar så är soffan den givna platsen. Husse berättar att Morris har hunnit med att rymma under tiden jag varit iväg. 1,5 timmes drift runt om i bygden innan han fångades in. Det var lite tryckt stämning när jag klev i i köket. "Vi har haft lite disskussioner" får jag höra. Oj oj, nu undrar jag om Tomten bryr sig om att komma hit. Stygga hundar är förmodligen inte vad som står överst på den rödkläddes besökslista...

Sitter i soffan, i jämte mig sitter Lester. Han är rund som ett klot och med all vinterpäls som står rakt ut så ser han ut som en jättekatt. Jag har varit iväg och ridit men ännu inte kommit ur understället. Familjen långkalsong skulle man kunna säga. Det händer allt för ofta att understället åker av precis innan läggdags både för mig och Husse. Det är ju ett praktiskt klädesplagg och otroligt snygg blir man i det ;)

En stor kopp varm choklad och två mackor, varav den ena med rödbetssallad och julskinka, har precis avnjutits. Det är för jäkla gott med macka, särskilt om det finns goda pålägg hemma. Lester gillar oxå julskinka. Tyke fick smaka på korven.

Ute är det många minusgrader och marken har blivit hård som sten. Lester vill som alla andra katter gräva ner det han uträttat och det är svårt. Så Matte har helt enkelt fått ta fram kattungelådan och fylla upp med kattsand. Nu är den flitigt besökt flera gånger om dagen och Lester har insett att han inte ens behöver gå ut i kylan för att försöka gräva sig en grop. Ligga i Mattes säng timme efter timme är mycket bättre!

Husse och Morris är iväg på jakt idag, det har inte så ont av frost i tårna. Tyke fick stanna hemma så det var lite gråt och tandgnissel i köket i morse men nu är det bättre. Det är ju trots allt inte så dumt att vara hemma med Matte. Det lönar sig oftast!

Funderar på bio i kväll, Luftslottet som sprängdes. Men först får måste nog dammsugaren köras ett varv.

Tjing

Det går trögt här på bloggen, det skrivs inte så många ord/timme kan man säga. Å nu är klockan på tok för mycket för att det ska vara aktuellt med en sammanfattning av senaste tiden. Några pinnar till in i pannan, kolla om katten vill komma in och dela säng med mig och sedan lägga huvudet på favvokudden. Zzzzzzzz

Godnatt, huskatt!

Finns inte mycket att göra i kväll. Husse är på firmafest och jag är hemma med djuren. Tog faktiskt en sväng om gymmet på vägen hem och körde igenom kroppens muskler. Det märks att Winston inte varit på topp det senaste, min kropp är i behov av en häst och den träning det ger. När den här konvalecensen är över så kommer jag förmodligen sitta som en pösmunk i soffan med tapeterna både från gymmet och vardagsrummet under naglarna. Suck

Förresten så håller jag på Tove och Erik i idol. Kalle kan få åka hem i kväll.

Nu är stakar och stjärnor på plats i fönstren. Juldukar ligger på bord och bänkar och de röda stearinljusen har tagit plats i lyktor och öppen spis. På bordet i vardagsrummet ligger nyinslagna klappar och den första glöggen är avnjuten sedan en tid tillbaka. Det är bara de rödklädda porslinskillarna som saknas sen är saken biff. Ja det är klart, en julgran skadar väl inte heller. Några klappar till kommer det oxå bli men sen är vi redo!

Nu tar tomtefixaren och släcker ner för det är läggdags, jobbedag i morgon med sen är det fredagsmyyyyys!