Krypläge

Lilla Tuva kämpar och kämpar. Hon kan ta sig fram korta sträckor genom att ligga på mage och putta sig baklänges med händerna, rulla från mage till rygg och tvärtom funkar också. När hon sitter kan hon ibland börja studsa på rumpan och på så sätt ta sig lite framåt men det går verkligen inte fort då. Har försökt visa henne hur man gör när man kryper men det är lönlöst, hon blir bara arg och ledsen. Men så igår kväll låg hon på sitt fårskinn framför tv:n och grejade och vips så stog hon i krypläge! Skitnöjd tittade hon upp på oss och flinade. Det blev inget avansemang framåt men hon stog på händer och knän en stund och var mycket lycklig.

Kryper hon om tre veckor? Frågade Mattias. Hon kryper innan tror jag. Vi får väl se, hon låg på golvet för en stund sedan och kämpade förbrilt. Man blir trött av att lära sig nya saker... nu ligger hon i sängen ijämte Lester och sover sött.



På väg in under soffan.

Mamma fick fiska ut henne när hon kommit så långt in under soffan så huvudet tog emot. Kan meddela att humöret inte var riktigt lika uppåt just då. Det var en arg och frustrerad tjej som plockades fram.



Ups där kom Lesters svans med på bild.

Tuva älskar djur. När hon sitter i vagnen i stallet och vi hämtar in hästarna så skiner hon upp och tjoar till av lycka. Ännu lyckligare blir hon när hon får syn på Tyke och Morris, de är helt klart favoriterna. Lester är också en kul kille men han tycker inte att Tuva är lika kul. Det blir stora omvägar runt hennes filt och när hon börjar röra på sig mer så tror jag han kommer välja att vara på andra sidan om ytterdörren.

Hundarna däremot har lärt sig att utnyttja vår nya lilla familjemedlem. När Tuva ska äta så bänkar de sig båda under hennes stol. Alltid ramlar där ner nåt och då gäller det att vara på sin vakt för att vara först framme.

Tuva älskar att sitta på köksgolvet och inte sällan sätter sig hundrana ijämte henne och låter sig bli klappade. De sitter helt stilla medans hon stryker dem på pälsen. Det har även hänt att Morris ena öra slinkit in i munnen men det bryr han sig inte om. Han bara lutar på huvudet och låter henne smaka. Men då är mamma där snabbt och fixar. Inga hundöron i munnen skall vara!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0