Saknad?

Det har kommit en del gliringar om att bloggen varit dåligt uppdaterad den senaste tiden. Ja ja, ni har så rätt. Har helt enkelt ägnat mig åt annat.

Våren är sakta men säkert på väg att ta sitt grepp om vår tillvaro. Helt okej om ni frågar mig. Det absolut tydligaste vårtecknet tror jag vi har här i Grishult. Det stavas Lester! Antalet besök i kattlådan har minskat avsevärt de senaste dagarna och springet i ytterdörren har ökat. Det är helt enkelt roligt att vara ute igen och det går tydligen även bra att uträtta sina behov ute igen. Matte är mer än tacksam! Nu väntar vi bara på att snödroppar, krokusar och påskliljor skall börja titta fram, då är det vår på riktigt!

För två veckor sedan for jag, Husse, Linda och Mikael till Sälen för att åka skidor. Tre dagar i skidbacken i strålande solsken var helt underbart. Mycket god mat gjorde inte saken sämre. Helt enkelt en bra avrundning på vintern.

Å så till vårens höjdpunkt! I måndags var vi på återbesök hos veterinären med Winston och det gick precis som vi hoppats på. Winston är friskförklarad och får lov att börja anstränga sig lite mer. Fortfarande med eftertanke och försiktighet men absolut med sikte på en strålande framtid. Vi fick beröm för att vi gjort en bra igångsättning efter operationen och det finns inga tecken på att något skulle vara fel. Skönt! Vi åkte direkt hem och provade lite försiktig galopp. Det gick som hejsan, inga sorger här inte.

Escujan blir bättre och bättre för var dag. Idag var första dagen som paddocken var ridbar och vi var givetvis där och testade lite. Han lär sig fort den lille hästen, ska bli kul att jobba med honom nu när vi har lite större möjligheter i form av paddock och mjuka grusvägar.

Nähe nu är det dags att greja med lite annat.

tjipp o hej!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0