grishult

Livet är som en stor jättegigantisk berg och dalbana. Ibland är det upp och ibland helt upp och ner. Mycket kan vi påverka medans annat står för oss helt orubbligt. Många gånger ska vi bli besvikna, ledsna och sårade men förhoppningsvis är de tillfällen då vi är fyllda av glädje, hopp och förväntan många fler. Vi går till sängs var kväll och vet aldrig vad som rikigt väntar oss dagen efter. Det är trots allt det som kallas att leva. Det enda vi kan vara riktigt säkra på är att en dag blir vi tvugna att lämna allt detta för att vandra vidare.

I fredags somnade min kära morfar in för att aldrig mer vakna på den här sidan igen. Idag skulle han fyllt 86 år, en aktningsvärd ålder! Men tyvärr orkade inte kroppen längre. Nu får han vila i frid och slippa smärta och oro. Jag vill hedra min morfar med en låttext som jag tycker är väldigt fin.

"Till en stad jag är på vandring, synden där är utanför.
Livets träd står där i blomning, där som rosor aldrig dör.

Där skall rosor aldrig falna, ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring, dit där rosor aldrig dör.

Svårigheter här vi möta, Satans snaror här förför.
Inga frestelser i staden, där som rosor aldrig dör.

Där skall rosor aldrig falna, ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring, dit där rosor aldrig dör."

Sov gott kära morfar.