Välkommen Escujan!

En ny liten kille har tagit plats i vår lilla familj. Ja han är störst av oss alla men ändå liten för sin sort. Ca 160cm över havet mäter Escujan. En fuxfärgad Hannoveranervalack som jag av en händelse kom över. En underbar liten häst som än så länge infriat det jag önskat mig.

Escujan är pigg att rida, vill gärna springa och helst inte stå still. Han är uppmärksam, snabb i fötterna och född till att hoppa. Samtidigt är han stadig och går utan problem först när det vankas faror och spöken i dikena. I stallet är han lugnet själv och vill bara bli pysslad med. Att han till på köpet är väldigt söt gör inte saken sämre.



Vi har hunnit med några turer i snön och Escujan älskar det. På denna bilden är även Mikael och Crutol KS med. Crutol har långa ben så han får gå först i djupsnön och göra spår åt oss med kortare ben :)

Tro inte att jag glömt av lille Winston. Å nej, honom glömmer jag aldrig. Vi kämpar på förfullt för att Winston ska komma tillbaka efter sin konvalecens. Det går riktigt bra, han är pigg som attan och gör blandade små språng av glädje. Nu travar vi lite längre sträckor och det känns inte som att han känner av sin skada längre. Ska bli kul när vi får lov att fatta galopp igen. Då är det nog bäst att ta ett rejält mantag först.

Tyvärr har jag inga färska bilder på Winston, rider alltid honom ensam så det finns ingen som kan trycka på knappen åt oss. Men i morgon ska Winston flytta till Vallby och bli kompis med Escujan och då ska jag se till att det blir lite snöfoton på min lille Prins!

Nu till en helt annan sak. I söndags började vi på hundkurs. Jag med Morris och Husse med Tyke. Utan att skryta så får jag nog påstå att Morris var bäst i klassen. Det var fot, sitt, stanna, fot, sitt och så höll det på i 1,5 timme. Morris var helt fokuserad och gjorde som han blev tillsagd. Kursledaren drog en död fasan förbi hundarna och inte ens när den strök över tassarna på Morris så rörde han sig. Tyke hade det lite jobbigare, där var ju så mycket att titta på och massa hundkompisar, tror ni att huvudet gick på honom som på en uggla? På söndag ska vi dit igen!

Nu snarkar katten och Husse borstar tänderna. I morgon ska jag först jobba och sen motionera två glada hästar. Sängdags helt enkelt.

Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0