Aj aj i lille ping och en vante på vift

Man saknar inte kon innan båset är tomt är ett klockrent ordspråk och detsamma kan jag säga om mitt ena lillfinger, det högra för att vara exakt. Nej, nej det är inte så att det gått förlorat och det är inte heller någon risk att det kommer göra det, men lille ping fick sig en rejäl smäll i går, vilket mest har gjort sig till känna idag. Och det är först när någonting är obrukbart eller på riktigt försvunnet som man verkligen inser vad det används till.

Allting började med att det var minusgrader och vi skulle iväg på hoppträning. Ingen anledning att få ont i lille ping för, trodde jag. Med 10st stelfrusna fingrar och 2st alldeles för tunna handskar påbörjades uppvärmningen samtidigt som hindermaterialet bars fram.
Lille hästen råkade bli rädd för ett hinderstöd (har jag berättat att det är en dressyrkamel?!?!), kastade sig och gjorde helt om. Nu tror alla att Karin damp i backen och landade på den stora rumpan med handen under sig. Absolut en rimlig teori fast inte sanningen. Nej så lätt är det inte att få mig på fall. Däremot högg jag tag i det som fanns och det måste ha varit då som det hände. Lille ping på höger sida fick en smäll, som inte uppmärksammades eftersom det inte fanns någon känsel i denna delen av kroppen.

Väl hemma, ny duschad och redo för horisontalläge, började känslen återkomma och ping gjorde sig påmind. Aj aj aj!

I morse var det inte bättre och nu hade det dessutom blivit svullet. Konstaterade snabbt att ping nog behöver ha lite vila och stöd. Ami på jobbet är utbildad undersköterska, inte hennes ordinarie arbetsuppgifter på vår arbetsplats, men hon rycker in när det behövs. Lille ping blev spjälkad mot ringfingret och sen fick den sitta där...ända tills det var dags att lasta hästen igen för nya strapatser. Det går bra att rida trots att det gör förbenat ont i lillfingret, det gäller bara att bita ihop tillräckligt.

Adventsstjärnor och stakar är på plats, i morgon blir det strykning av dukar som skall på inför kommande högtid och så ett besök på Sveriges mest kända varuhus. Är i behov av lite prylar som finns där.

Tiden är inne för att möta John Blund, Mattias har redan gjort det och katten oxå. Ska kissa hundarna och borsta tänderna sen gör jag sällskap. På tal om vanten förresten, har hämtat min ena tummvante fyra gånger under köksbordet i kväll. Kan vantar förflytta sig självmant??

Godnatt och sov gott


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0