Husse hemma igen

I söndags var en bra dag. Först hade jag sovmorgon vilket min kropp uppskattar mycket. Sedan var jag med på betessläpp av 9st ystra 1-års hingstar. Efter detta var det 5års kalas för Evelina och sist men inte minst så kom min kära sambo hem från bäverjakten. Äntligen!

Husse anlände till Grishult när 5års kalset pågick som bäst och tur var nog det. Det fanns nämligen ett föreläggande om att duscha, borsta tänderna och raka sig innan innan man träffar sin käresta. Tror det finns stor risk att man luktar bäver när man jagat just bäver i nio dagar. Så antingen fick jag hålla mig hemifrån ett par timmar eller så skulle Husse få ta in på hotell på vägen hem och snygga till sig. Han förstog inte riktigt själv varför det var så strikta regler, han hade ju duschat en gång på alla dessa dagar! Karlar säger jag bara.

Husse vid ett bäverbo.

För bävrarnas del så är säkert Husse välkommen upp på fler jakter. Han var nämligen helt ofarlig. Det mesta av bäver som skymtats den senaste tiden var nog den som visades på tv i "mitt i naturen" i kväll. Så till nästa gång vet han iallafall hur de ser ut.

Veckan har flutit på som vanligt utan större katastrofer. Men idag hände något som nästan fick mig att börja packa väskan. Glad i hågen dansade jag, Tyke och Morris ner för källartrappen för att lägga in en maskin tvätt. Nedanför trappen står mina trätofflor som jag brukar ha på mig när jag går i källaren. Vi har liksom en källare som inte är helt tät mot väta. Regnar det ute så rinner det en liten bäck i källaren, ner i golvbrunnen i och för sig, men det gör att man gärna använder skor på sig där nere. Jag stoppade i vänsterfoten i vänstertofflen och skulle sedan köra ner högerfoten i sin toffla. Men det var något som tog emot. Först trodde jag bara tofflan fått sig en smäll så den blivit lite bucklig på ovansidan så jag körde in handen i den. Men nej där var något. Aha där ligger kanske en ihop knölad strumpa i min höger toffla. Hur nu den skulle hamnat där funderade jag inte mer över utan böjde mig ner för att kolla och då.....

"Ggggggggaaaaaahhhhhhhh" skrek jag i högansky och det sprinterlopp som följde, uppför trappen in på toa där Mattias befann sig, hade jag lätt vunnit os-guld på. Just då kändes inte hälsporrarna av kan jag lova. "DET ÄR EN PADDA I MIN TOFFLA!!" Nu var strax tårarna på väg över ögonkanten och förmodligen lös skräcken som stjärnorna på en klar vinterhimmel. Jag avskyr verkligen paddor och grodor.

Tillslut fick jag övertalat Mattias att ta sig an detta äckliga väsen eftersom jag själv sagt upp mig från att någonsin mer beträda källargolvet. Sagt och gjort tofflen hamnade på utsidan och när det äckliga lilla kräldjuret väl lämnat sitt nya hem så inser vi att det inte är något litet djur. Det var nog den största paddan vi sett. Fy farao så äckligt. Nu var jag tvungen att skrika lite igen medans min kära sambo förevigade detta tillfälle. Se själva.



Hujedamig så äckligt, jag ryser fortfarande. Måste släcka ner det här nu för att inte drömma mardrömmar om äckliga reptiler i natt. Tvi på dig padda å låt bli mina tofflor i fortsättningen.

Kommentarer
Postat av: Lisbeth Eliasson

Lik pappa. Rädd för små grodor och paddor

2009-05-15 @ 07:52:45
Postat av: Jessica A

Jag förstår dig jag hade skrikit högre än dig. Vad äckligt, bläää!!!

2009-05-17 @ 01:24:06
Postat av: Anonym

Men tänk på paddan då! Du körde säkert din stortå rätt i ögat på den.

2009-05-17 @ 22:29:23
Postat av: Aina

Den som säker finner. Jag hade ingen aning om din blogg.

En groda är väl inget att vara rädd. Tänk om det hade varit en äcklig grå mus.

Vet du inte vad som händer om du kysser en groda. Det kan vara en förklädd prins. Men du har tydligen redan träffat prinsen i ditt liv.

2009-05-17 @ 22:34:47
Postat av: Aina

Ojdå! Vad var klockan slagen när jag skrev min förra kommentar? 22.34 ser jag. Den sena timmen förklarar slarvfelen. "Den som söker finner", ska det förstås vara. Karins, för oss hemliga blogg, hittade jag via en länk på Stall KS hemsida. Förresten. Grattis Bengt och Jessica till de nya diplomhästarna Caprillo KS och San Tiago KS.

För att återgå till min förra kommentar. Det skulle ju stå "vara rädd för". Jag avskyr grodor, som nu i mitt fall, hoppar ur datorn och lika ofta ur munnen. Men grodorna i verkliga livet är snälla. Såna djur bor i min källare också.

PS. Jag har svårt att hålla fingrarna i styr på tangenterna. Det halkade iväg en halvfärdig kommentar. Snälla Karin, släng den!

2009-05-19 @ 10:41:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0