Bananlack
Idag var det dags för årets tandläkarbesök. Jag har verkligen ingen skräck för att gå dit men det är ett utlämnande ställe. Han ser allt och inget kan man förneka eller försöka bortförklara, det är bara att vika sig. Det har sett likadant ut de senaste åren. "Använder du tandtråd? Sköljer du med fluor?" Mitt svar är också samma varje år... "ibland, lovar att bli bättre." Han måste tänka varje år att nu kommer hon igen, hon som aldrig lär sig och som måste tjatas på.
Iallafall så brukar dessa besöken bestå av tjat om tandtråd sen skrapar han tandsten så jag tror käken ska lossna från huvudet. Det ljudet som uppstår när tandstenen skall bort är bland det värsta jag vet. Värre än att hänga strumpor på tork, om det nu går att jämföra. Sedan tjatar han lite till om tandtråden, jag betalar och tio minuter efter att jag klev in i rummet så är jag därifrån igen. Cirka 500 kronor fattigare. Idag var det annorlunda.
"Du gnisslar tänder! Dina hörntänder på ena sidan är nedslitna och detta gnisslande har fått en tand att spricka. Det är hål i tanden och vi måste laga." Gaaahhh, jag som lovat mig själv att aldrig behöva laga en tand. Så gick det med det.
"Ska vi laga tanden nu eller vill du komma tillbaka vid ett annat tillfälle?" A va tusan, ligger jag nu här i stolen med munnen på vid gavel så är det väl lika bra att köra på. "Vill du ha bedövning?" "Va, vad sa du? Ska det göra ont?" Många tankar hann snurra i mitt huvud samtidigt som tandläkaren började montera diverse sugar och slangar i mitt gap. Jag såg framför mig hur jag vandrade därifrån med snedvridet huvud och dregel rinnandes ur munnen. "Vi kör utan bedövning sa jag kaxigt"
760 kronor och 15 minuter senare lämnar jag tandläkarmottagningen med en nylagad tand, lite stolthet och bananlack mellan tänderna! Det gjorde inte det minst ont att borra och laga tanden så jag är glad att jag hoppade över bedövningen. Att tanden spruckit vet jag inte om jag kan rå över. När detta tandgnisslande pågår har jag ingen aning om, förmodligen när jag sover mycket djupt och drömmer sött. Det jag däremot har svårt att svälja är det där bananlacket. Kan ge mig på att han gjorde detta för att jävlas.
Bananlack slutade man med i småskolan. Har inte kännt smaken på många år, men jag kommer ihåg den. Fy f-n vad äckligt. Och helt plötsligt har jag hela munnen full. Varenda själ som fått höra om min munn och denna behandling har vikt sig i skratt. "Men Karin, bananlack fick vi när vi var barn." Bara att konstatera, jag är fortfarande ett barn och jag ska försöka bli bättre på tandtråden.
Nu firar vi helg i Grishult. Lester tog sig en mus innan och vi mänskliga varelser har avnjutit kräftor och räkor i massor, mums. Nu är det soffan och fredagsmys för hela slanten.
Trevlig helg!
Iallafall så brukar dessa besöken bestå av tjat om tandtråd sen skrapar han tandsten så jag tror käken ska lossna från huvudet. Det ljudet som uppstår när tandstenen skall bort är bland det värsta jag vet. Värre än att hänga strumpor på tork, om det nu går att jämföra. Sedan tjatar han lite till om tandtråden, jag betalar och tio minuter efter att jag klev in i rummet så är jag därifrån igen. Cirka 500 kronor fattigare. Idag var det annorlunda.
"Du gnisslar tänder! Dina hörntänder på ena sidan är nedslitna och detta gnisslande har fått en tand att spricka. Det är hål i tanden och vi måste laga." Gaaahhh, jag som lovat mig själv att aldrig behöva laga en tand. Så gick det med det.
"Ska vi laga tanden nu eller vill du komma tillbaka vid ett annat tillfälle?" A va tusan, ligger jag nu här i stolen med munnen på vid gavel så är det väl lika bra att köra på. "Vill du ha bedövning?" "Va, vad sa du? Ska det göra ont?" Många tankar hann snurra i mitt huvud samtidigt som tandläkaren började montera diverse sugar och slangar i mitt gap. Jag såg framför mig hur jag vandrade därifrån med snedvridet huvud och dregel rinnandes ur munnen. "Vi kör utan bedövning sa jag kaxigt"
760 kronor och 15 minuter senare lämnar jag tandläkarmottagningen med en nylagad tand, lite stolthet och bananlack mellan tänderna! Det gjorde inte det minst ont att borra och laga tanden så jag är glad att jag hoppade över bedövningen. Att tanden spruckit vet jag inte om jag kan rå över. När detta tandgnisslande pågår har jag ingen aning om, förmodligen när jag sover mycket djupt och drömmer sött. Det jag däremot har svårt att svälja är det där bananlacket. Kan ge mig på att han gjorde detta för att jävlas.
Bananlack slutade man med i småskolan. Har inte kännt smaken på många år, men jag kommer ihåg den. Fy f-n vad äckligt. Och helt plötsligt har jag hela munnen full. Varenda själ som fått höra om min munn och denna behandling har vikt sig i skratt. "Men Karin, bananlack fick vi när vi var barn." Bara att konstatera, jag är fortfarande ett barn och jag ska försöka bli bättre på tandtråden.
Nu firar vi helg i Grishult. Lester tog sig en mus innan och vi mänskliga varelser har avnjutit kräftor och räkor i massor, mums. Nu är det soffan och fredagsmys för hela slanten.
Trevlig helg!
Kommentarer
Postat av: Simmis
Jag kan trösta dig med att t o m Peanutz fick bananlack på sina tänder när han var hos tandläkaren. Och han fick inte någon bedövning trots att tandis plockade bort två överflödiga tänder... Dock var han något drogad. =0)
Trackback
