grishult

Denna ständiga nedräkning till nästa sommarsemester pågår förjämnan, i alla fall känns det så. Direkt när vi kommer tillbaka till jobbet efter fyra fria veckor så börjar räknandet. Antalet dagar, antalet meter hyvlad ost, antalet meter svetstråd eller antalet Findus färdigportioner som är kvar tills nästa gång vi släpps fria. 

Det finns många sätt att se på saken, och jag som inte ens trivs med att ha semester och gå hemma och släpa. Då känns det lite lustigt att denna nedräkning får genomsyra hela vardagen, särskilt de sista dagarna. Men det är nog ändå det som gör att det känns ganska bra när den sista dagen är gjord. Att förväntningarna över denna ledighet blivit så högt uppskruvade att jag hunnit glömma att jag egentligen inte gillar semester. Har lyckats inbilla mig själv att det ska bli skönt med ledighet och att kunna vila ut. Att inte behöva göra någonting. Jo visst, detta funkar i ungefär åtta timmar. Det är så länge jag sover första natten (på ett ungefär) och sedan drar rastlösheten igång.

Nu är det i alla fall bara en dag kvar och sen drar vi iväg med husvagnen. Falsterbo är målet och det kommer bli perfekt! Kommer inte bli några som helst problem, där finns alltid något att göra och sällskapet är trevligt. Vad som händer de resterande tre veckorna återstår att se. Antingen så finner jag mig i att inte göra nåt eller så klöser jag ner tapeterna och strimlar dessa till oigenkännlighet. Efter fyra veckor är jag antingen tillbaka på jobbet och kör på i de gamla vanliga rutinerna igen eller så sitter jag i ett kalt rum någonstans på Varbergs sjukhus med en kramadigsjälvtröja på, säkerligen sparkbyxor också, och med naglar som är nerslitna till roten. Då lovar jag att vi kan börja snacka rastlöshet.

Trevlig semester!