grishult

...och faktiskt stoltsera med dagens prestation. Dressyrtävling med Winston i regn, regn och åter regn. Dessutom var det stundtals som att sitta på en antänd bomb med bara en liten gnutta stubin kvar innan explosionen var ett faktum. Vädret var alltså inte med oss och hästen mycket spänd. Men faktum är att med dessa förutsättningar och dessutom snålt med framridning till första klassen så gjorde jag mina bästa ritter... någonsin skulle jag nog gissa. Mr Spänd hade inte mycket mer att välja på än att följa med och vara så på alerten som spänningarna tillät och vi fick betalt för det vi presterade. Jag hade kontrollen rakt igenom och vi hade riktigt roligt.

Ett bra resultat i första klassen resulterade i självförtroende, den riktiga känslan och blodad tand. Ett riktigt bra resultat i andra klassen resulterade i ett första kval till championatet och det med god marginal!! Duktigt jobbat Karin och Winston!!!

Våra resultat stog sig väl i konkurrensen mot de andra och hade gett oss en placering i LA:1 om vi inte ridit utom tävlan pga. min ålder =) och vi har mycket kvar att ge.

Nu sitter jag hemma i soffan med ett glas rödvin i handen. Känner mig hur nöjd som helst med dagen som varit. Hundarna ligger i köket och slappar. Det ända som saknas är Husse, han sover i ett hus närmare skogen för i morgon börjar bockjakten och då ska han vara på plats tidigt. Tråkigt att gå och lägga sig ensam men det känns som att jag kommer nana tudden illa gott så fort jag välter benhögen i sängen. Gäsp, det tar på krafterna att vara på tävlingar :)

Tjing!